Like I told you at the very gates of hell
"Don't be afraid to take out the TRASH in your life! I realized I'd rather have a few AMAZING friends then a bunch of losers who are just dragging me down emotionally. Some people are beyond repair AKA move on!"
"Your past is just a story. And once you realize this, it has no power over you." - Jeffree star
Jeffree Star har sina stunder där andra ord än fierce och fab kommer från hans käft. Dagens stora cappuccino är drucken och jag ska bege mig mot dagens rep, där vår anthem see you in hell lär eka i hela umeå. Jag och nellwhore ska även fixa det som fixas skall i form av mailande till partners in crime world over.
Mycket mer än så har jag inte att säga, regnet öser ner och gör mig till en bitterfitta med blött hår. I'll probably see you in hell
Avenged Sevenfold European Tour 2010
Oct. 20 Barcelona, Spain Razzmatazz 2
Oct. 21 Milan, Italy Alcatraz
Oct. 23 Munich, Germany Theaterfabrik
Oct. 24 Antwerp, Belgium Ancienne Belgique
Nov. 8 Dublin, Ireland Olympia
Nov. 11 Cologne, Germany Live Music Hall
Nov. 12 Luxembourg Rockhal Box
Nov. 14 Paris, France Elysee-Montmartre
Nov. 15 Amsterdam, NL Melkweg
Nov. 16 Hamburg, Germany Markthalle
Nov. 18 Copenhagen, Denmark Amager Bio
Nov. 19 Malmo, Sweden KB
Nov. 20 Stockholm, Sweden Arenan
Nov. 22 Helsinki, Finland Ice Hall
Nov. 24 Oslo, Norway Sentrum Scene
Hejdå Bullet For My Valentine, Hej Avenged Sevenfold.
Hej stockholm, hej Avenged Sevenfold, hej time of my fucking life.
Med nöje.
Jag känner mig som en unge på julafton.
There is a place beyond the dreamworlds
sveriges snyggaste brud och bassist
Bloody hell it's monday,
Ny vecka, en vecka som lär bli drygare än förra då vi bara går djupare in i schemat på skolan. Men jag fortsätter dricka cappuccino och mår rätt så jävla hyffsat ändå. Denna vecka väntar rep och reunion med nelle som nu är hemma efter sin europatrip. Hon har varit jävligt saknad och jag längtar tills vi tar plats i vår brutala replokal och lirar igen. Ja fan vad ni ska vara nyfikna på oss, men jag tänker hålla käft än så länge.
Är det inte dags för en ny design här snart också? Börjar bli nådigt less på denna tårdrypande design, den sticker i ögonen. Tror jag ska ta mig en till cappuccino och ta mig an arbetet med lite Watain i högtalarna. Vet inte om jag har nämnt det förut, men med reportage, recensioner och >bettys< grova beroende har världen nu gjort mig sjukligt nyfiken och taggad på Watain. Läs Jonn Palmér Jeppssons recension på Watains spelning på Sweden Rock i senaste Close-Up och påstå att ni inte blir triggade.
Jag har mina inbyggda gener som gör att jag dras till band inom black metal ibland, genren har sina guldkorn, även fast det mesta är ren jävla dynga. Men ta bara Behemoth och Immortal som båda slet ut mitt hjärta och tog mig med storm när jag såg dem live. 
Världsherraväldet utav pansarplåt och tung metall
Att Steelwing nu inte finns på spotify längre gjorde denna söndag ännu mer bortom hopp,
Särskilt eftersom Lord Of The Wasteland tillhör mest spelade albumen. Det gör det krångligt och inte lika lättillgängligt, även fast det egentligen inte alls är särskilt ansträngande att öppna upp Steelwing mappen på datorn. Jag är måttligt frusterad över detta. Jag håller på att gå åt i väntan på Blind Guardian i oktober. En mer klockren support i form av Enforcer och Steelwing kunde dem inte ha skaffat sig. Det kommer bli så sjukligt mäktigt, det smärtar i bröstkorgen av bara tanken.
Jag är inne på min tredje cappuccino för dagen för att lätta mitt sinne och tror nog att det är hög tid att byta ut mitt energidrycksberoende mot ett ståtligt cappuccino beroende. Det finns ju trots allt lättillgängligt på skolan. Ha ha, där fick jag dra nytta av det ordet igen, satan vad bekväm jag är
Nå. 2 veckor kvar till Ozzy, 54 dagar kvar till Blind Guardian. Take a deep breath.
She stole the rent and drank all my JD
We ruled the night, yet again.
Efter att ha jagat och druckit vatten hela natten i drömmarnas land så är jag redo för lördag. Igår hade vi utflyttningsfest för sarr som ska lämna sitt lilla bo för att flytta mot livet. Av att döma från alla bilder från igår (blixten och kontrasterna ger inte mitt hår rättvisa) ser det iallafall ut som att vi hade kul, men vem fan vet, så dräggiga som vi var. Haha, skämt åsido, vi hade det riktigt gött och saras lägenhet fick en vacker sista kväll innan det blev utgång. Dörren lyckades vi ha sönder också,
Blir lugna puckar ikväll. Ska placera mig i soffan med en dunk vatten och låta Hansi och gänget ta mig bortom allt till paradiset bara dem kan framkalla.
I don't think I have to say it. Brilliant.
We Rule The Night
- WE RULE THE NIGHT!
Om jag hade haft den i cdformat redan så hade skivan snurrat oberäkneliga varv. Ni som läste inlägget om mina concerns vet hur orolig jag varit med allt tjat om hur det här skulle komma att låta. Den här skivan har verkligen fått utstå med överdrivet tjat långt innan release. Precis som Jeppsson säger jag: "Toby Wright var värd varenda dollar, på gott och ont". Men jag nöjer mig inte med ett mediokert ok, och jag mår för all del inte illa när jag lyssnar.
Öppningslåten "Beauty And The Freak" låter precis som Sonic Syndicate ska och är även ett av de starkaste spåren på skivan. Beauty And The Freak följs snyggt upp av singeln och den grymma live låten Revolution, Baby, som jag personligen trodde skulle vara en av de starkaste låtarna. Men efter att ha lyssnat igenom skivan råder det inte tvekan om att Sonic valt att släppa de sämre låtarna på plattan först, om det var av taktik eller inte vet jag inte, men det var smart. Partydängan Turn It Up framkallar dock mindre positiva vibbar och gör så att skivan drar iväg åt fel riktning. Men det är ändå något man skulle kunnat ha överseende med om inte tortyren My Own Life uppenbarat sig så tätt inpå. För att underdriva kan jag säga så mycket som att låten förtjänar allt hat den fått riktad mot sig, och att körsången "rain on me" nog kan få vem som helst självmordsbenägen. Det är en onödig låt skivan mycket väl skulle klarat sig utan.
Men efter My Own Life tar skivan på sig stridsyxan igen. Burn This City och grymma Black And Blue kickar igång det hela. Miles Apart är dock ännu en svag punkt och stannar upp något som skulle kunnat vara en rätt så felfri fortsättning. Den känns som ett irriterat hack i produktionen. Men där efter följer en låt som troligen kan kategoriseras till en av de bästa låtarna Sonic har levererat, Plans Are For People. Här får man verkligen bevis på Nathans kraft i rösten och mixaren har även höjt volymen på Richard (tackar). Lugnare Leave Me Alone har ett av skivans tyngsta djup och bästa textslingor, därav favoriten "what is it I got, that triggers you to follow me day and night". Näst sista spåret Break Of Day är vad man kommer närmast en klassisk Sonic låt med tung briljans, den kommer säkerligen att bli mångas favorit, med all rätt. Sista och avlutande låt som också delar albumets titel We Rule The Night är riktigt grym även den och har chans att bli en sjuk live-låt. Ett jävligt bra avslut på det hela.
Allt som allt. Sonic Syndicate har utvecklats, dem låter inte precis som förut. Men å andra sidan, who wants to be stuck in a rut? Dem som påstår att dem har blivit popiga borde kolla upp hjärnkapaciteten. Visst, albumet har rispor som My Own Life och för mycket rensång, men i helhet är det här ett bra album. Nathan är grym och utvecklingen gällande restrerande medlemmar hörs betydligt. Visst, jag kan ta att vissa är besvikna och inte lika öppna, men för det mesta är det faktiskt bara pussys som vill gnälla för att visa upp sina begränsningar inom musiken. Ta det, svälj och inse att det är bra oavsett. Dem har gjort ett bra jobb. Plattan är jävligt tight och även det mest jämna hittills, flest starka låtar. Ett stort minus är dock minskandet av Richards sångpartier.
Bäst: Beauty And The Freak, Plans Are For People, Break Of Day,
Betyg: 7 av 10
Jag lovar att höra av mig från psyket
"I’ve said it once, I’ve said it twice, I’ve said it a thousand fucking times. That I’m ok, that I’m fine, that it’s all just in my mind"
Jag håller på att ta död på mig själv.
Jag känner mig som Oli när han håller i sina egna inälvor i videon. Jag dricker energidrycker i mängder, lider av hjärtklappning och migrän på grund av den nya vardagen och lever i en dimma större delen av dagen. To be honest så behöver jag helg och det är nu. Ikväll skulle jag ha befunnit mig på Harry B James med Nathan och gänget, men sen bor jag ju i ett rövhål utan dess like och är pank för att mitt gatuhörn inte kammar kunder.
Skönt för min egen del att det faktiskt är fredag imorgon och jag ska bli odräglig med en hög med drägg som kommer få mig på bättre tankar.
När vi ändå är inne på gatuhörn och rövhål till städer tänkte jag upplysa om ännu en sak jag går miste om. Jag fick en inbjudan av close-up Robban på facebook till en ny klubb som öppnar upp i stockholm 1:a september. CLUB PARANOID. Detta mästerverk öppnar upp på Debaser Slussen, Karl Johans Torg 1. På premiärdagen är det gratis entré och förhanslyssning på Volbeats kommande platta och bandet Black City står på scenen.
Club Paranoid presenteras av Close-Up Magazine, Gibson och Debaser.
"Har det inte länge saknats en riktigt bra hårdrocksklubb i centrala Stockholm? En klubb dit du kan gå för att höra den senaste och bästa hårdrocken? En klubb dit du alltid kan gå för att du vet att polarna är där, du vet att DJ:n spelar allt mellan klassiska Slayer-låtar till nyare band som Bullet For My Valentine. En klubb där du kan uppleva både nya och mer etablerade band till ett biljettpris långt lägre än någon annanstans? En klubb där du erbjuds förhandslyssningar av heta album, smygläsning av nyaste numret av Close-Up Magazine, utlottningar av skivor och biljetter till konserter!"
Det står sanna written all over it. Hoppas vi ses snart Paranoid!
You know how to use what you got, that's why
Iskall!
Tror ni det tog på nerverna att tvinga sig själv att sova och ligga sömnlös i timmar i sängen utan resultat? Tror ni det var skönt att försöka ta sig upp klockan sju när det egentligen är då jag brukar lägga mig? Tror ni att jag kände lycka när jag satt på plats i aulan ännu en gång? Tror svaren på dessa frågor är ganska självklara, haha. Men jag har mest gått omkring och garvat utmattat hela dagen, jag har inte känt något speciellt alls angående denna skolstart. Jag ser bara ännu ett år då jag både kommer se ut och bete mig som en zombie framför mig.
.... är det inte helg snart? Helvete, nu börjar den eviga längtan efter helgerna.
Friheten är över, det är bara att inse. Eller jag skulle för den delen vilja uttrycka mig såhär: livet tar en paus. För det är ju egentligen livet jag lever på sommaren och när jag slipper skolan. Jag kan iallafall trösta mig med att jag har haft världens jävla grymmaste sommar och det är jag sjukt tacksam över. Jag har träffat och fått fortsatt kontakt med oförglömliga människor och njutit av grym livemusik, precis som det ska vara.
btw. varför jag fått för mig att We Rule The Night släpps idag vet inte en levande själ, men den har sin officiella release på fredag.
I'm treading paths I’ve walked before
Jag börjar dagen med lite Ozzy,
Som jag för det mesta tycks göra nu, särskilt med bara ett kapitel kvar i boken och The Osbournes på som underhållning. Det här är videon till låten Life Won't Wait från plattan Scream och är regisserad av Jack Osbourne. Tycker aldrig att det är riktigt topp kvalité på Ozzy's videor, men jag tycker fan att Jack gjort ett rätt så bra jobb med den här.
Igår halsade jag lite bärs för att sörja att sommarlovet officiellt är över imorgon. Det är något jag faktiskt ens övervägt att skriva eller nämna i bloggen, jag har en tendens att inte skriva om det som gör mig spyfärdig och framkallar ångest (no shit?). Det ända positiva med hösten är självklart alla konserter, och det känns som att det här kommer bli en jävligt bra höst. Jag sparkar igång den med Ozzy i globen 7 september.
Imorgon är det också den officiella releasen på Sonic Syndicate's We Rule The Night. Vilken passande dag va? Jag har faktiskt redan skrivit en recension, men har inte riktigt bestämt mig om jag ska publicera den eller inte.
In the heat and the rain, with whips and chains
Idag har jag tillbringat dagen with my fierce hairdresser och är nu tokhet i håret.
Nej, jag har inte färgat håret rosa, tyvärr. och jag vågade inte göra något brutalt denna gång heller, men innan jag dör ska jag göra det. Nu är jag dock snäppet blondare och kallare. I'm icecold! Jag har överlägset bästa frisören, det har jag sagt förut. Hon läser mina tankar. Jag var endast där i 2½ timme denna gång. Jag mös ner mig i stolen, drack cappuccino och hade det inte varit för att jag var tvungen att skölja håret emellan åt hade jag nog vuxit fast i stolen. Hittade även en sjukt snygg rödfärg som jag överväger att färga. >a la kat<
Som ni ser ovan har även min brutala Eddie tröja anlänt. Tycker ni ska sluta klaga på honom, han är ju brutal! och kommer troligen bli en trogen anhängare till mig framåt tiden.
Jag fick ett sms av vår kära vokalist och min underbart horiga vän nelle idag. Om ni missat det så är hon ute på vägarna i Europa och undersöker läget i diverse länder. Detta är lite av vad som stod i smset: "Blind Guardians nya platta ligger 6a på topplistan här i tyskland, före lady gaga, och Maidens nya ligger etta. cpstörd affär, man kan köpa A Matter of Life And Death och Final Frontier på en jävla limited edition LP, man kan köpa Airbourne på LP. Fan sanna, du skulle vart här."
Somewhere far beyond guys, somewhere far beyond brilliant.
What a fucking H.e.a.t!
Finn ett fel.
Är det första april? Hahahaha, Jag garvade tills tårarna sprutade när jag såg det här, i rent chocktillstånd. Rösten är det ingen tvekan om att Erik har, men jag vet inte riktigt vad han har i övrigt som passar in i h.e.a.t. Det känns så jävla missanpassat. Ända sedan Kenny slutade har jag funderat lite lätt på vem dem skulle kunna tänkas ta in som ersättare. Inte ens i min vildaste fantasi fanns idol vinnaren Erik Grönwall med i bilden.
Nej men vadfan, ärligt, driver dem med oss? Jag kan inte släppa det här, det känns som att dem tokgarvar och lurar oss mitt framför näsan samtidigt som det mycket väl kan stämma till 100%. Detta kommer minst sagt att bli spännande. Jag ser fram emot att se hur dem kommer att göra sig på scen och hur det kommer att låta, en nyinspelad heat låt med Erik på vocals behövs snarast. Kan tänka mig att heat-fansen kokar nu. LEGENDARISKT!
först det första: Kennys röst är oersättlig. Men, för det andra så är jag jävligt glad att Erik gör något värt av sin grymma röst. Ingen kan neka Eriks grymma pipa, den är sanslös. Men om detta blir bra återstår ju att se. Det känns ungefär såhär: heat är för mesiga för Erik och dem behöver någon annan än Erik.
Bombs are going off in my mind
Förlorade ett bud på ett par drömskor på tradera idag, så jag stack på stan och tröstshoppade istället. Det kändes bra. Skulle dock inte ha suttit fel att få ta en runda på Bengans. Längtar innerligt tills sara och nelle bosätter sig i stockholm och jag får ett andra hem att fly till, tills jag själv joinar dem.
Idag ligger Sonic Syndicate's platta uppe på myspace. Jag var jävligt nervös när jag läste det och funderade om jag skulle tjuvlyssna eller vänta tills nästa vecka. Men vafan, självklart lyssnade jag. Jag tänker vara tyst angående vad jag tycker hittills, men jag kan säga så mycket som såhär: Jag är mer positiv än väntat. Det kliar i recensionsfingrarna.
Gårdagen var ytterst intressant. Efter att ha slinkit undan fotograferingen innan ingång, fått en "goodiebag" från Wayne's innehållande en ynklig vattenflaska och ett presentkort på en latte (score!), lyssnat på diverse pratare på scen, svettats och ställt sig först i kön ut fick vi äntligen goodiebagen. Jag hörde blondinbella säga "jag kommer ihåg när jag gick i skolan och såg en finne som syndes under sminket, då ville jag bara dö!" långt borta i horisonten samtidigt som jag tog emot min goodiebag med helt okej stuffs i. Innehåll: två Dust It, två trosor, Vitamin Well, svart nagelack, läppglans och slutligen en veckorevyn tjocktröja och en veckorevyn. Angående bella, hon är ju legendarisk! haha, på sitt eget sätt.
Nu ska jag fundera över om utgång är intressant denna fredag eller om jag sparar pengar till mer värda saker och sparar mig tills nästa helg.
Fight hard, live fast, play loud, step out of the crowd
Tog lite bilder, som genast fick mig att tänka på min groteska utväxt, vilket resulterade i den småskabbiga bandanan. Så, jag ser fram emot ett frisörbesök så jag kan visa mig bland folk.
Idag har jag städat som en tokig kåkfarare. Se framför er en hårt arbetande kvinna med musik dånande ur högtalarna som försöker trycka in så mycket av kläderna som ligger på golvet som möjligt i garderoben och sen fort smälla igen dörren. Till att döma sen hennes min när dörren smyger upp och det börjar falla ut kläder och nitbälten. Men vad gör man inte när mormor och morfar kommer på besök och man vill slippa en utkällning om hur förjävligt det ser ut, då måste man ju vara världens bästa barnbarn.
Vet ni vem som är i stan idag? Blondinbella. Haha legendariskt! Veckorevyn är på plats, och eftersom jag onödigt nog står på listan så tänker jag dra förbi och skaka marken lite. Kan väl nästan såhär direkt erkänna för er att det är goodiebagen som lockar. Något av värde kan det faktiskt finnas där. Förhoppningsvis mer än en veckorevyn tidning. Ser fram emot att stå och titta på alla stackars människor som kommer vara på plats, uppklädda för deras idol. Åhåhåhå, gödans. Kanske ska vara riktigt brutalt klädd så jag skrämmer alla, typ paraply i handen, gaffatejp för fittan och gasmask i nyllet.
So long mates!
Skin-tight leather provides my pleasure
Nu kan det vara så att jag har kommit att missbruka ordet brilliant, och svenskans briljant. Men vad som egentligen ligger bakom detta ord är band som Queensrÿche. Inte ens ordet briljant isig kan förklara bandets briljans, och då snackar vi ju briljans utan dess like. Finns ingen som helst skit över Queensrÿche, som på skiva låter dem live. Äkta vara ut i fingertopparna gällande musiken, inte som dagens dängor.
Detta förstod jag också när jag i somras bevittnade gubbarna live på Norway Rock. Då slog det mig verkligen hur mäktiga dem är. Det finns ingen som bär på en röst som Geoff Tate's, om det är en röst som kan framkalla en orgasm är det garanterat hans och jag tror inte att det finns någon annan levande varelse med den kraften i rösten! Det är skönt med lite Queensrÿche när man är less på dagens smörja som gnuggar hål i trumhinnan. Det kommer aldrig göras sådan här briljant musik igen, det är unikt och bland det bästa man kan få i musikväg.
Det var nelle som höll mig i handen påväg in på rätt väg. Lite ära måste hon ju få för att ha smittat ner mig med detta briljanta band. Hon själv har våta drömmar om 80-tales Geoff Tate varje natt, förutom de nätter jag kommer med mardrömmar.
Ska till frissan snart, undra om något kort ovan skulle vara bra att ta med sig?
We rule the night - Concerns
Jag tror att jag har all rätt till att vara orolig angående Sonic Syndicate's kommade skivsläpp "We Rule The Night". Falkenbergarna med en britt på toppen har inte annat än gjort mig nervös med deras snack om plattan och av att döma av recensioner ser det inte bra ut. Man ska ju inte ta ut händelserna i förväg, dom flesta recensenter ska man ge blanka fan i. Men är det någon som för det mesta alltid delar mina åsikter är det Jonn Palmér Jeppson, så när jag såg att We Rule The Night recenserats i senaste close-up var det givet att läsa allas åsikter, inkluvise Jeppsons.
and I'm just saying... read this:
"Om du i ett naivt ögonblick vägrat
tro att man kan investera sig till
artistisk framgång: här är produkten
som krossar alla drömmar. Toby
Wright var värd varenda dollar, på
gott och ont. Jag mår ganska illa
av att lyssna, men böjer mig för
kapitalismens ok." - Jonn Palmér Jeppson
"Det ska inte stickas under stol med
att det levereras en handfull riktigt
snygga melodier, men till slut står
den glossiga polishen en upp i halsen.
Pojkbandsschlagern "My Own Life"
är rent vidrig - som att bada i
sockerdricka, äta marknadsgodis
och titta på "Teletubbies" samtidigt." - Kristian Bågefeldt
"Jag smådiggar den svänginga
refrängen i andranumret "Revolution, Baby",
men vad hjälper det då allt annat är
vedervärdig USA-anpassad smörja.
Att världens poppigaste metalcoreband
kommer från Sverige är härmed konstaterat.
Jag är för gammal för den här skiten!" Johnny Strömbäck
Snacka om några råa och kalla käftsmällar. Men ord som dessa var dem nog beredda på och jag tror inte att det berör dem. För att citera Roger Sjunnesson: "Vi har valt en mer radiovänligare väg på den här skivan, blivit mer mainstream." Jag kan personligen inte förstå varför dem skulle vilja något sådant, då det är lika med spya i vår värld. Vad har dem då sysslat med på de tre föregående skivorna?
Men, jag väntar med god ro tills nästa vecka då plattan har sin officiella release.
Kanske inte smart av mig att öppna min breda käft angående det här, men som ett fan har jag ändå rätt att uttrycka mina åsikter, som inte utgår på personliga plan. Man ska som sagt inte ta ut händelserna i förväg.
smakprov på ännu en låt och video. Raped by white trash whores?
Stora klänningar, gaffatejp för fittan och en gasmask i nyllet
Close-up
Andreas "Whiplasher" Bergh har talat, och jag är lika glad för det. Ät upp dessa ord gaffatejpsfittor, haha. Skämt åsido, känns skönt att han spottade ur sig det där. Nog är nog. Deathstars och Andreas klev ett steg närmare hjärteroten efter Record Collector läsningen.
Upprörd är jag nu också kring nyheterna om Behemoth's frontman Adam Darski, känd som Nergal. Tidigare kunde vi läsa att han förts till sjukhus i allvarligt tillstånd till avdelningen för blodsjukdomar. Han meddelade oss personligen att han inte villa tråka ut oss med detaljer, men att han var allvarligt sjuk. Den första tanken som slog mig var cancer, Leukemi. Nu verkar det även vara så att det är fallet. Nu ska man inte tro det värsta, men jag valde att inte tro det värsta när det gällde Ronnie James Dio heller, så det går inte att undvika att jag nu är worried to my fucking guts. Särskilt med tanke på hur pass fuckat leukemi är isig, och hur svårt det verkar vara att bli fri det.
Don't you fucking die on us Nergal. be strong
Waited so long I can't wait another day without you
"Det finns inget bättre än att störa någon lunchande kostymnisse med en tröja som föreställer en dödskalle spetsad på ett uppochnedvänt kors, med ormar som kryper ut ur ögonhålorna. Inget slår känslan av att förstöra en högfärdig kärrings dag med en logga i Old English typsnitt och en satanisk, knappt läsbar albumtitel därunder som grädde på moset." - Danko Jones.
Så, nu får jag äntligen känna på sidorna till Close-up #123 som har legat och väntat på mig sen i tisdags, då jag till min förskräckelse gick förbi den i brevlådan innan jag stack till pappa. Ovan är ännu ett legendariskt citat citerat Danko Jones, i detta nummer diskuterar han kring metaltröjor. Som vanligt läser jag alltid Robban Becirovic's visa ord på sida 5 först, och denna gång skriver han om sitt bröllop. Även fast jag har vetat om detta en längre tid så är det väl inte mer än dags att officiellt säga: Grattis som fan Robban! Jag tror hans bröllop slår de flesta levande och vanliga människors bröllop, addera Mustasch på scen och en Ralf Gyllenhammar i en ljusblå kostym i siden på efterfesten. Rysligt mysigt,
Idag är även en speciell dag som nog inte en kotte har missat, ännu ett datum att sätta till musikhistorian(?) The Final Frontier release. Även fast jag nu inte är denna dyrkande anhängaren till Maiden som skulle kunna offra sitt kött för dem så tycker jag det ska bli riktigt intressant att höra vad gubbarna har ådstakommit.
Diary of a madman, walk the line again today
Jag är totalt nere i Ozzyträsket nu.
När jag och macce tvingades tillbringa 16 timmar på arlanda innan vi kunde sticka hem från stockholm och sonisphere kutade vi och köpte varsin bok, för att sedan tillbringa större delen av timmarna åt att läsa. Jag köpte Ozzy's på original och äkta engelska och macce köpte The Dirt. Jag plöjde halva jävla boken på arlanda och nu efter hemkomsten har jag snart läst ut den. Är det någon bok jag kan rekommendera av alla dessa biografier är det verkligen Ozzy's bok, helvete vad bra den är! Den toppar min top 10, jag är förälskad i den. Ozzy is a damn crazy man, och efter att ha läst boken bleknar inte det uttalandet. Och som jag alltid gör så rekommenderar jag att köpa alla biografier på engelska, originalspråk, dom blir så mycket bättre då.
Efter Ozzy ligger Bruce Dickinson och Slash och väntar på mig. Dom är dock på svenska eftersom morsan saknar förmåga att köpa och hitta något på engelska. Så jag får se om jag hittar dom på engelska, eller så får jag plåga mig igenom dom på svenska. Det vackraste språket av dom alla. Biografier i all ära, satan vad gött det är.
Bring them here and kill them in front of me
Tror ni att jag är shoppingsugen? Nej jag är bara så jävla shoppingsugen att jag snart trycker av. Samtliga plagg är från Clubdress.se, cdon.com, high voltage tattoo merch, Kissin Bombs, tradera och rockmerch.nu. Skulle jag få för mig att bara tokshoppa detta nu skulle det gå på ca 2600:- + diverse fraktavgifter. Det skulle inte vara så jävla mysigt med tanke på att jag har långt ifrån det på kontot. Studiebidraget anländer inte förren sista september, så jag frågar mig själv hur jag ska kunna överleva tills dess. Det ser ut som att klädfronten får lida. Alla pengar kommer garanterat att läggas på alla konserter i höst/vinter.
Men lite ska jag nog shoppa, hehe. Känns som att Maiden tröjan kanske kommer anlända hos mig nästa vecka. Ända sedan jag såg Janick i liknande tröja på Sonisphere har jag varit såld på den. Det är en person på tradera som har helt sinnes grymma vintage tröjor på auktion(därav mötley tröjan) också, måste nog snappa åt mig en där.
För att stilla begäret tar jag hjälp av att stilla andra begär här i livet. Behemoth's nya mästerverk hjälper på god väg. Alas, Lord Is Upon Me är inte det bästa från Behemoth, men deras videor är av någon anledning alltid bättre än alla andras. Så är det även denna gång,
Soak the place and light the flame, an evil feeling attacks
Matthew Tuck - en man som ibland har för mycket luft.
Jag kom över en >artikel< på Metal Hammer där Matt uttalar sig om att Bullet For My Valentine skulle ha öppnat upp många dörrar för metalvärlden. Ja visst, vi låter Matt's lite för stora ego tro det och kollar på det här: "I’m very proud of the fact that we’ve opened a lot of doors for the world of metal. We’re bringing it to a whole mass of people who wouldn’t have given a shit before we came along, and that sounds maybe a little bit arrogant, I know, but it’s a fact! We’ve opened the door for this genre to become more of a mainstream, everyday life music. And that’s cool as fuck."
That's not cool as fuck. Det Matt menar är alltså att han är stolt och ser det som ett uppdrag att göra metal mainstream. Det är för mig helt oförståeligt hur han kan trycka ur sig något sådant. Hur kan han vilja att metal ska bli mainstrem? Metal är ingen trend, det är en livsstil och betydligt mer intensivt än vad allt vad mainstream är, och det vet Matt. Det är precis lika äckligt som om något annat band skulle försöka göra metal mainstream, men det verkar inte existera i hans värd så länge det är almighty Bullet som är gudarna. Bullet For My Valentine har inte öppnat många dörrar för metal, dom är inte världens bästa band och Matt borde sluta prata som om att Bullet vore gudar av metal och dess framgång.
Här har vi ett tecken på storhetsvansinne. Det går inte att blunda för att Matt har ett alldeles för stort ego för sitt eget bästa och borde komma ner på jorden. Framgången verkar ha stigit honom åt huvudet. Förhoppningsvis är inte restrerande medlemmar i bandet lika smittade och kan få Matt att inse ett och annat. Jag älskar Bullet For My Valentine, men sånt här snack tål jag bara inte. Helt plötsligt åker tankarna tillbaks till Norway Rock och deras arroganta spelning utan mellansnack. Vad fan är det som händer?
The devil is never a maker, the less that you give you're a taker
Sebastian Bach publicerade den här videon igår, and it's from Norway Rock!
Satan vilket jävla drag det var! Får extrema rysningar av bara tanken. Ni kan ju tänka er själva när dom drog igång med Heaven and Hell. Hör ni vilken pipa Bach har? Han chockade verkligen live, den mannen kan sjunga! Jag och Nelle höll på att smälla av på plats, vilket ni nog kan se på videon också, haha. Det är vi som är dom två blonda skabbiga brudarna front row, helt i sinnen. Jag garvade fan ihjäl mig när jag såg oss. Det sjuka var ju att vi nästan var dom ända som kunde sjunga med i alla Dio tributes på festivalen (vad fan lyssnar folket på?). Kommer ihåg när Dee Snider sa "well, this might be hard for the young ones, but let's give it a try!" och sen körde dom igång Long Live Rock And Roll. What? That's not a big cup of tea, vi överröstade resterande publik.
Det är jävligt synd att jag inte kan visa detta för min partner in crime för tillfället, hon är nämligen ute på vägarna i europa. I kinda' miss that whore. Blir lite sorgsen när jag tänker tillbaka på norge, jag saknar det. It kicked some good fucking ass!
Iron Maiden live @ Sonisphere Sweden 2010
Första gången jag ser Maiden live, och som jag har fått stå ut med tjat om hur äckligt grymma dom är live från diverse polare. Dom har tjatat så mycket att jag har blivit less, men det är inte förren nu när jag själv upplevt samma sak som jag förstår. Förstår hur sjukt jävla mäktiga och grymma Maiden gör sig på scen. Detta är utan tvekan något av det bästa jag sett live och det går självklart inte med ord förklara, ni måste själv ha varit där för att förstå. Vissa klagar på deras setlist, klagar på att det var för få kända låtar med, själv jublar jag över den. Jag är glad att jag slapp Run To The Hills, The Trooper och diverse sönderspelade låtar, den här setlisten var rysligt jävla bra och nästan mer än vad man vågat önska. Jag får fan stånd bara av att tänka på den briljanta setlisten!
The Wicker Man öppnar upp i samma veva som regnet upphör, tätt följt av andra spåret på Brave New World, Ghost of the Navigator. Redan där är jag uppe bland molnen och svävar, eller nere i helvetet och myser, kalla det vad ni vill. Därefter flyter spelningen bara på, den nya Eddie gör sig synlig på scen, Blood Brothers tillägnas Ronnie James Dio och gubbarna bjuder på en helt sinnes spelning! Här snackar vi musik och show i ett, dom kan det där med att vara grym på både och. Kraften i Bruce röst är slående med tanke på åren han har hållit igång och dom tycks inte göra annat än att om och om imponera på mig. Att vi dessutom fick sjunga Happy Birthday för Bruce Almighty var inte illa däran. Ni som inte pallade vara kvar in i det sista och bevittna detta på grund av vädret har jag bara en sak att säga till: the biggest mistake ever.
5 av 5.
Själv tycker jag att jag fick ganska snygga bilder. Skämt åsido, bilderna får aftonbladet och Micke Sandström stå för då jag inte har en ända bild av värde att visa,
For criminal acts and violence on the stage
Det blev en såndär impulskörning till Piteå idag igen,
Vi svängde förbi Nolia, man kan fan alltid fynda där. och mycket riktigt så slank det ner lite brutal utsmyckning i påsar och man kastade ytterligare lite cash åt helvete. Eller okej, jag la ut 69 spänn resten betalade pappa. Han tyckte att jag skulle köpa en tisha där det stod "pappa betalar", haha, oerhört skabbigt. Så nu har jag ännu ett armband och ett nitbälte som jag egentligen inte behöver för att jag har överflöd i bådadera. Gött!
Jag har nog nästan återhämtat mig från helgen nu, ligger på 98% och tror att de andra två procenten är långt borta om man tänker på sömn. Jag är dock lite småsur över att jag ännu en gång inte har någon mobil och inte kunde träffa de personer jag tänkt träffa på Sonisphere på grund av det, men fler chanser lär väl komma. I ain't dead yet!
Jag tänkte publicera min Iron Maiden recension från Sonisphere senare ikväll också så ni har något att glo på. Alice Cooper orkar jag faktiskt inte göra någon speciell recension på eftersom jag inte hade tid att se hela spelningen och hela spelningen kändes som en dusch. Men jag kan säga så mycket som såhär: Det var jävligt underhållande att få ta del av hans Theatre of Death show och bevittna låtar som Go To Hell, Ballad of Dwight Fry, School's Out, No More Mr. Nice Guy etc live och det är något jag gärna skulle ta del av under bättre omständigheter. Jag gillar gubben som fan!
Play with fire, drunk and denial, always in for a fight
Fallen - Ny singel från Volbeat tillhörande kommande plattan Beyond Hell/Above Heaven.
Uttalandet om att plattan inte skulle innehålla några "ballader" bedrog oss tydligen, men jag är lika glad för det. Volbeat är lika jävla bra på lugna låtar som fartfyllda och dom gör det så rysligt bra. Fallen är ett bra exempel på det, jag är lika förälskad i den som jag är i låten "We" från Guitar Gangsters & Cadillac Blood. Two brilliant pieces! Så höjer det här förväntningarna på kommande plattan? Självklart, men jag håller fortfarande fast vid samma känsla som tidigare: att vi har ett jävligt bra album att vänta. Fallen bekräftar bara det ännu mer,
Videon till låten och studio report part 2 hittar ni på Volbeat.dk
Andra studio raporten gör mig jävligt nervis och nyfiken! Barney Greenway från Napalm Death gästar nämligen på plattan och bidrar med growl på en av låtarna, how the fuck is that gonna sound? Jag tror att det kommer bli jävligt bra.
Som det ser ut nu kommer jag även att vara på plats på någon av killarnas stopp i sverige,
Here comes that sick bitch again
This is fucking fenomenal!
Det kommer en ny platta, just som gissat, så jävla gött! Känns helt sinnes grymt att höra nytt material från killarna igen, ett kommande album betyder ju bara en sak: att det kommer bli jävligt bra! Enligt mig är dom i sitt esse nu, och verkar bara kunna spruta ut grymma låtar. Hardcore Superstar's tre senaste plattor är fenomenala och det lär garanterat fortsätta i samma riktning. Satan vad jag ser fram emot ännu en grym platta i samlingen.
Den här akustiska versionen framkallar oundvikliga rysningar, så jag är definitivt hypad på att få höra originalversionen. Jag sörjer att jag inte kan vara på plats på Kulturkalaset och Skogsröjet, men ny platta = TOUR!
Anthrax & Slayer live @ Sonisphere Sweden 2010
ANTHRAX - Med Belladonna back on track och en grym setlist levererade Anthrax jävligt bra! Dom var faktiskt över mina förväntningar och bjöd på en grym spelning rakt igenom. Jag lyckades dessutom hamna brevid riktiga Anthrax anhängare som höjde stämningen lite extra. Varje låt var en höjdpunkt isig och jag var riktigt jävla förvånad över hur dom överträffade mig. Caught In A Mosh, Madhouse, Antisocial, Indians, Metal Thrashing Mad, satan vilket drag det var! Att dom dessutom avbröt mitt i Indians och Belladonna tog ton till Heaven And Hell var ju oslagbart. Rysningarna som hälsade på då var inte nådiga. Scott Ian, som jag bara han isig har längtat efter att få se på scen, var lika grym som beräknat och körde sitt race med glans.
Jävligt bra från Anthrax! 4 av 5.
SLAYER - Efter sällskapet tagit sig en sup och två och med glädje missat Hammerfall, när regnet öste ner (headbangandet var beyond underbart i regnet) och moshpits började synas var det dags för Slayer. Självklart förväntade jag mig en lika brutal spelning som Kerry King är brutal. Men Tom Araya log, Jeff gömde sig bakom håret, Dave Lombardo syndes inte och Kerry King slängde med kedjorna och gjorde sitt bästa för att se brutal ut. Skämt åsido, Slayer var riktigt bra och det var jävligt mäktigt att vara på plats och se Angel of Death, Raining Blood, South of Heaven, World Painted Blood etc live. Slayer är jävligt bra live, that remains, men med en släng av tråkhet. Men jag kommer definitivt att se dom igen när jag får chansen, med sådan pass bra musik är det svårt att inte vilja ha mer ändå.
Jag är avundsjuk på Kerry's kedjor. 3,5 av 5.
Mötley Crüe live @ Sonisphere Sweden 2010
Mötley Crüe. Det finns fan inget som kommer att komma emellan mig och dom här killarna.
Regnet lättade när introt till Kickstart My Heart drog igång och vi slapp regn resten av spelningen. Det var lika grymt, om inte ännu mer grymt att ännu en gång se Tommy inta sin plats bakom trummorna, bländas av Nikki, halvdö när Vince tog ton och spricka upp i ett stort leende när Mick gjorde sig synlig.
Vince röst är inte som den en gång var, men det ändrar inte det faktum att dom fortfarande är sinnes grymma. Det spelar ingen roll, säg vad fan ni vill, jag säger som >Carro< "They still fuckin' rock efter förutsättningarna!". Finns inget som kan förklara lyckan efter en Mötley spelning, kärleken är oersättlig och stämningen likaså. Dr.Feelgood, Wild Side, Shout At The Devil, Girls, Girls, Girls, älskade Don't Go Away Mad (Just Go Away), Mutherfucker Of The Year, Live Wire, Primal Scream etc. och för att inte glömma Tommy's klassiska "When I say Mötley, you say...!" That's hard to beat! Jag skulle personligen säga att den här spelningen kickar Peace&Love spelningen's ass förra året, det var mycket bättre scen och scen närvaro nu.
Svårt att räkna ut att Mötley var en av höjdpunkterna på sonisphere? Nej, troligen inte. Det var här jag glömde bort vädret och verkligen levde för stunden. Helt fucking magic.
5 av 5 möjliga. Thank YOU Mötley Crüe!
I got a foot in the gutter, a foot in the grave
Hemma, halvt levande och vill ta fram en k-pist och skjuta ner folk.
För att vara ironisk så hade vi ju det bästa jävla tänkbara vädret! Jag har aldrig i mina dagar varit med om ett sånt jävligt väder, det är ju passande att det största monsunregnet och åskvädret som sverige hittills varit med om skulle leta sig till stockholm och Sonisphere och göra lervälling av hela skiten.
Men jag försökte intala mig själv att det egentligen inte fanns något som skulle kunna förstöra stämningen under spelningarna och det faktum att jag skulle få se alla grymma band. Det var grymt, och det gällde bara att skita i regnet och leran som nådde upp till vaderna. Jag har lärt mig att koppla bort allt det där på grund av turen jag haft med vädret i sommar. Under Alice Cooper var det dock som att stå och duscha och samtidigt se spelningen, så där dog stämningen totalt. Det är så jävla synd att vädret kan förstöra så mycket, hade vi sluppit denna skit hade jag kunnat tänka tillbaks på en helgrym dag med stämning på topp, - det ända jag tänker på nu är lera och att jag inte har någon mobil för 80e gången i mitt liv.
Men vi kan ju se det på den positiva sidan, inga spelningar ställdes in a la Finland och jag är gymt nöjd med spelningarna! Det bästa på hela dagen var helt klart Mötley Crüe toppat med Maiden. Jag tror inte jag slutade le en ända gång under Maiden, dom har frälst mig mer in i benmärgen än någonsin efter den här spelningen och jag ryser när jag tänker tillbaks. Stämningen under Mötley var också helt insane och jag höll fan på att pissa ner mig av lycka efter att för andra gången sett mina älskade killar.
Jag skriver mer angående spelningarna sen, efter 17 timmar på arlanda med macce är jag lite mör. Är lite småledsen över att jag inte såg Hammerfall också, (ha ha ha)
Nikki Sixx photo,
Heading for stockholm and Sonisphere!
Domedagen närmar sig. det är inte mindre än en dag kvar tills den är här!
dumdumdum (dramatiskt ljud).
Satan vad jag är övertaggad! Jag har druckit Burn hela dagen och varit ett stort nervsammanbrott. Tror ni att jag har packat? Nej precis, det har jag inte. Frågade om råd angående vad jag ska packa och fick det här som svar: öl och sprit. Det finns väl ingen direkt tvekan på att den här helgen kommer att bli legendary. Jag kommer inte fatta det förren jag är på plats på lördag och börjar dagen med Anthrax, och jag kommer för alldel troligen inte fatta det då heller.
Vad jag ser mest fram emot: att dricka bärs under Hammerfall med bakhuvudet vänt mot scenen.
Jag har bra och dåliga nyheter. Jag kommer att vara på plats på förfesten i kungsträdgårn, men kommer inte ha möjlighet att närvara på Sonisphere. Ha ha, funny shit. Nej, för eran del så är den tråkiga nyheten självklart att jag inte kommer att kunna vara på förfesten. Men det har väl ingen jävel dött av än så länge, så leta inte efter mig.
See you at Sonisphere!
konstverk gjort av: Nelle
Nightmare is beyond number one
"Today we raise our glasses to Jimmy who is smiling down on us all for sending him off with the #1 album in America. TONIGHT WE DRINK TOGETHER IN CELEBRATION OF SUCCESSFULLY MAKING IT #1!!! and the blood sweat and many tears it took us and our fans to get to this moment. This #1 belongs to every member of the A7X family. Pause....and Enjoy" – love A7X
Det vi alla har väntat på har hänt, Nightmare is #1(!!!) Nightmare har hittat till förstaplatsen och kickat ner Eminem till andra plats! Jag vaknade av ett sms från Dennis igår där han i extas berättade nyheten om att dom toppar alla listor. Jag är så jävla stolt! och håller med Dennis angående att vi ännu en gång visat att hårdrocksfansen står starkast. Allt annat dör ut, det finns aldrig och kommer aldrig finnas så starka fans som det finns inom hårdrocken inom någon annan genre. Plattan är där den hör hemma, allt annat är oacceptabelt. Eminem's platta borde sakta men säkert glida neråt på listan nu så vi slipper se skiten.
Trots utebliven och kommande recension från min del så kanske ni kan ha gissat vad jag känner angående Nightmare vid det här laget. Jag tror aldrig att jag kommer sluta brista inombords av lycka varje gång jag hör Fiction.
Jag har även hört av rykten att killarna kommer förbi sverige på sin europa turné. Om rykterna visar sig vara sanna återstår det bara för mig att inte försöka smälla av och säga: See you there!
Brilliant.
A sense of denial, come witness my trial
Blind Guardian - A Voice In The Dark Offical Video
Sabaton - Uprising Official Video
Två splitternya videos från två grymma band.
Det var någon som skrev: "Sabaton has clearly blown Nuclear Blast's video budget, now we know why every other band has had a crappy cgi video this year!"
Och det är nog inget annat än sanning. Musikvideor har aldrig varit Blind Guardian's starka sida och det motbevisar dom inte direkt nu heller. A Voice In The Dark är ett av dom starkaste spåren på nya plattan, men videon är pinsamt dålig. När Sabaton sen nästan jämsides släpper en video för deras låt Uprising och har slående bättre material och mäktiga Peter Stormare som SS officer på det är det inte så konstigt att annat bleknar i jämförelse. Musikvideorna från Nuclear Blast har faktiskt varit kassa iår, och nu har vi ju förklaringen, dom la alla pengar på Sabaton, haha. Jag är riktigt imponerad, videon är grym!
Ja så det är väl lika bra och fråga nu om det är någon som vill skänka pengar? köpa mig? eller liknande så jag har råd att se dessa två briljanta band i höst och vinter. Blind Guardian är redan bestämt sen ursinnes tider, men jag fick nyligen, segt som satan, redan på att Sabaton drar med dig Raubtier och Steelwing hit till umeå i december. På gamla goa hemmaplan, så det är inte något som kan missas! kommer inte ens på tal,
I think bad thoughts, all day and all night long
Fick ett plötsligt begär av Monster, så jag tog mitt oplattade hår och drog iväg och köpte.
Haha, det får mig endast att tänka på när jag var nära på att få en smäll när jag sa till Robin att Burn är bättre än Monster. Som ni vet är Sonic Syndicate sponsrade av Monster, och lär stå vid dom tills döden skiljer dom åt. - det lär även bli Monster som bidrar till deras hjärtattack senare. Jag ska fråga om Burn vill sponsra mig och bidra till min död,
Tidigare idag plågade lisa mig genom att dra upp mig elva för att möta henne på stan klockan ett och snacka skit. Det är far beyond vad jag klarar av då min morgon börjar lagom vid middag. Så man kan lungt säga att den här dagen har varit lång, och den har ju fan ytterligare minst 7 timmar kvar att erbjuda. jisses,
och nu är det fan bara fyra jävla dagar kvar till sonisphere! Mitt bajs känns inte okej.
Nu ska man ju inte spoila, men kolla på det här från Sonisphere i Knebworth:
Jag skiter fan ner mig!!!!!!
Doing the rattlesnake shake
Jag har aldrig hört Mick Mars snacka såhär mycket, I bet no one has. och jag har aldrig orkat ta mig tid åt just Sixx Sense sedan starten i feburari. Vilket självklart är något jag ångrar nu, men som tur är kan jag ju catcha up på alla intervjuer på hemsidan. Sixx Sense är Nikki Sixx briljanta radioprogram som han leder tillsammans med Kerri Kasem, och han har redan gone "deeper with" Korn, Vince Neil, Rob Halford, Kat Von D, Duff McKagan, Ozzy, Paul Stanley, Lemmy och haft Slash weekend.
Jag lyssnade just klart på intervjun med Kat Von D, och det var så jävla sweet att det gjorde ont, haha. It was all about how they met och allt såntdär man skulle ge blanka fan i om det inte hade varit för att det är om just Kat och Nikki, två så sjukt härliga personligheter. They're beyond fierce. Och åter till intervjun med Mick, det är något ni verkligenborde lyssna på. Det är synd att man inte får höra hans sköna ord mer, I love that man.
Ja det går ju inte att neka att jag förmodligen kommer att vara fast på Sixx Sense hemsidan resten av kvällen. Jag älskar sånt här, och fast intervjuerna saknar rörlig bild är det inga problem för mig att bara toklyssna. Det är givande! Innan jag återgår citerar jag Duff McKagan's ord till Nikki: "It's awesome that you're having a radio show!"
Kerrang! Awards
Några visa ord från diverse Kerrang! Awards vinnare,
Eller ska vi säga fulla ord? Den första innehåller snack från Vince Neil angående Mötley Crüe's "Hall of Fame" vinst, dösnack från 30 Seconds To Mars som jag inte bryr mig om och slutligen fulla och visa ord från Matt Tuck angående Bullet For My Valentine's två vinster; Best Live Band och Best British Band. Det är tredje året Bullet tar hem Best British Band, och det gör dom fan med all rätt. Andra klippet består av Corey Taylor och Scott Ian som snackar angående Paul Gray's och Ronnie James Dio's Awards; Services To Metal Award och Icon Award. Som enligt mig var dom ända värda vinnarna, tillsammans med BFMV.
Jag tänker undvika att att dra ut på hur kassa vinnarna alltid visar sig vara på Kerrang! Awards, men måste ändå yla lite över att Avenged Sevenfold var nominerad till två awards, men gick därifrån med noll - vilket visar ganska klart vilka som läser Kerrang. You Me At Six och 30 Seconds To Mars gick därifrån med deras priser istället. skamligt. Paramore tog även åt sig Best Album framför Bullets näsa, groteskt. Alla vinnare hittar ni >här<.
Gött att se att Matt, Padge, Moose och Jay var på g som vanligt, that's my guys!
Matt med nyfärgat hår också, satan vad snygg han är! Det var fan farligt att träffa honom, abstinensen blir ju om inte ännu värre nu.
Smiling like a rat, teasing like a cat
En jävligt snygg bild på mig och mr.robin sjunnesson!
Haha, eller säga vad man säga vill om den saken. Efter bakfyllan from hell igår så börjar jag må hyffsat igen. Förstår inte hur jag kunde vara så knäckt efter bara en dag, det gick nästan att jämföra med Trästock, och det var ju ändå tre dagar. Kroppen börjar säga emot med andra ord. Nu väntar bara en sista festival denna sommar, fjärde och sista; Sonisphere. Jag ser fram emot förfesten som fan, där det tydligen skulle vara fler kungliga band än väntat. Crashdïet, Bullet, Casablanca, Corroded och fucking Engel! Lär bli gött som fan,
Jag ska nu försöka ta tag i mitt liv och käka lite frukost i form av chips. Blind Guardian's platta går på högvarv tillsammans med Avenged Sevenfold's, så resensioner kanske går att vänta till veckan. Innan jag drog till Piteå så var det även Live Chat med killarna i Avenged Sevenfold, och det var jävligt roligt och givande. Watch it here:
också Grattis i efterskott till älskade Matthew "M.Shadows" Sanders som fyllde år igår.
