Don't talk about moonshine, don't talk about white wine
Det här är så jävla bra!
Det glädjer mig att något band i år äntligen kommer med något jävligt bra och inte sumpar ner sig totalt. Hardcore Superstar har alltid varit grymma, men något som gör dem ännu mer grymma är att dem alltid bara har blivit bättre och bättre. Och att döma av låten Moonshine kommer den kommande plattan var sinnes! Det här är något av det bästa sverige har. När det snackas musik kan vi svenskar alltid vara stolta. (Ha överseende med att låten är rippad från Bandit i fredags och inte är i sitt bästa skick.)
Jag fick för övrigt just veta att det är dags för skivmässa på Nolia på söndag igen. Här snackar vi himmelrike utan dess lite, här snackar vi legendariska plattor och LP's till billigt pris. Som personer av någon konstig anledning vill sälja, det är tur att jag finns. Jag kommer garanterat att befinna mig där om jag tar mig upp innan stängningsdags vid 16:00. >läs<
The cheeky line of devil dust, we're a wealthy gang of lust
I wanna do Russell Brand.
Se filmen "Get Him To The Greek" och påstå att ni inte delar samma känsla, även som kille. Jag slog nämligen på den i helgen, vilket jag är väldigt tacksam över, för satan vilken skön rulle! Sjuk humor, en alltid lika klockren Jonah Hill och en jävligt snygg Russell Brand. Den kombon visade sig vara, i rätt ordval, briljant. Men sen vet jag väl inte om en Lars Ulrich i sänghalmen var något av värde.
Det är bara en sak jag är säker på efter att ha sett rullen: I wanna do Russell Brand so fucking bad! Det är något med denna störda engelsktalande man alltså, helvete vad het han är! I hate you Katy Perry.
I'm caught in an ancient dream so bright
Nu har Steelwing äntligen tagit tummen ur arslet och skapat en Web Shop!
Det var väl vad man kan kalla "på tiden". Det är än så länge rätt så få grejer, men inte är det dåligt för det! Jag är totalt såld på den nedersta tröjan och funderar på att kanske dra en beställning eller vänta och se om dem säljs på plats i oktober istället. Hur som helst så är det gött att äntligen se en web shop i Steelwings namn. >Här< hittar ni den.
Och idag snackar vi ju även ny vecka. Jag ska garanterat inviga med en energidryck. Det är dryga tre veckor kvar innan live-musik-abstinensen försvinner och jag blir pånyttfödd. Och jag såg nu att Blind Guardian och Steelwing's setlist lyder enligt följande:
Blind Guardian: Steelwing:
Sacred Worlds Welcome To The Wasteland
Welcome To Dying Headhunter
Nightfall The Nightwatcher
Fly The Illusion
Another Holy War Sentinel Hill
Imaginations From The Other Side Roadkill (...Or Be Killed)
Traveler In TimeValhalla
Lord Of The Rings
This Will Never End
A Voice in the Dark
And the Story Ends
Encore:
Punishment Divine
The Bard's Song - In The Forest
Wheel of Time
Mirror Mirror
Jag saknar personliga favoriter från Blind Guardian, men det här är fan inte illa! Det kommer att bli jävligt grymt med den här setlisten. Blind Guardian ser även ut att ha ändrat och kastat om lite i sin setlist från konsert till konsert, Born In A Mourning Hall och Time Stands Still sägs också ha spelats. Ett tips är att kolla in Setlist.fm.
Volbeat - Beyond Hell/Above Heaven
Danskarnas fjärde album i ordningen och även det sista i samma tema som de tre föregående. Med gäster som Barney Greenway (Napalm Death), Michael Denner (Mercyful Fate/King Diamond) och Miland "Mille" Petrozza (Kreator) har dem visat en stor variation och gett prov på olika stilar. Jag är övertygad om att det är ytterst få som skulle klara av att mixa punk, rock'n'roll, rockabilly, metal, heavy metal, thrash metal och country utan att det skulle låta för jävligt. Volbeat är ensam härskare och gör det bättre än någon annan.
Trots att Volbeat, som består av Michael Poulsen på sång, Thomas Bredahl på gitarr, Anders Kjølholm på bas och Jon Larsen på trummor, har använt sig av flera olika inspirationskällor och målat utanför kanterna mer än vanligt så känns det här som den hittills mest stabila plattan. Allt smälter samman på en grymt sätt som inte ens får en att undra när Barney Greenway börjar growla i låten Evelyn. Blandningen som egentligen borde ge migrän och inte alls gör sig bra tillsammans är inget problem när vi snackar Volbeat. Kreator's Mille Petrozza gör en klockren medverkan på 7 Shots och hans röst bryter av jävligt fint tillsammans Michael Denner's gitarrsolo i samma låt. Tillsammans skapar dem en av dom bästa låtarna på plattan. Det var någon som antydde att Denner borde få en permanent plats i Volbeat så att bandet alltid kan leverera lika oklanderliga gitarrsolon, jag instämmer. The Mirror And The Ripper står
som skivans öppningslåt. Öppningslåten är en del av inledningen som antingen lockar lyssnaren att låta plattan spinna vidare eller stänga av skiten. I det här fallet är öppningslåten en av de tyngsta låtarna och gör sig alldeles rätt där den här. I följade Heaven Nor Hell, en låt som låter Volbeat ända ut i slutriffen, utgörs större delen av låten av ett rivigt munspel och trots bandets uttalade om att detta album inte skulle innehålla några ballader så finner vi ändå den något mer lugna låten Fallen som fjärde spår. Men det kvittar då det är en maffig repris på We från föregående Guitar Gangsters & Cadillac Blood och kliver över flera av de tyngre låtarna. I tempofyllda rockabillydängan 16 Dollars sjunger Poulsen om "an empty bottle of Jack and a bitch" och Aerosmith. Rockabillyn flyter sedan över till hyllningslåten A Warrior's Call till den danska proffsboxaren Mikkel Kessler, som även den fick en plats på skivan på grund av uppskattningen.
Michael Poulsen, låtskrivaren som till större delen står för Volbeat's verk, har ännu en gång bevisat sin genialiska kompetens. Att hans grova amerikanska rockabillysång tillsammans med resten av killarnas grymma teknik fortfarande kan göra underverk. Albumet som en helhet förtjänar fler än bara en guldstjärna. Gräver man under ytan visar det också på att bandet har gått igenom en del mindre och stora förändringar på personliga plan i och med detta skivsläpp, om det har bidragit till det lyckade slutresultatet kan säkert diskuteras. Men även fast Barney Greenway's growl inte får en att hoppa upp i taket kan jag inte låta bli att rynka på näsan och åter ställa mig frågan om det verkligen passar in så bra som jag, och bandet, hade hoppats på. När detta album kom på tal var det bestämt att ta in gästartister och visa fansen vilka artister som länge inspirerat Volbeat, och det behöver ju inte nödvändigtvis betyda att det passar in så galant som man hoppas på. Den trettonde och avlutande låten Thanks veka och nästan smöriga lyrics och inslag bidrar också till plattans absolut sämsta låt. Men plattan bjuder på tighta melodier och en grym blandning som har bidragit med några av Volbeats bästa verk hittills. Är det här den bästa plattan bandet gjort? Nej, Guitar Gangsters & Cadillac Blood är fortfarande ett mästerverk som jag någon gång hoppas att dem kan komma ikapp. Beyond Hell/Above Heaven räcker inte enda dit på grund av schizofrenin. Det här är även den första skivan Poulsen skrivit utan sin pappas tycke som stöd, han sa att han hoppades på att hans far kunde vara stolt över honom. Poulsen kan utan tvekan vara säker på att hans pappa håller på ett stort leende och är mycket stolt över sin son vart han än befinner sig.
Betyg: 8/10
Bäst: The Mirror And The Ripper, Fallen, 7 Shots, 
Thank god it's friday
Har fått förkylningen och halsen from hell helgen till ära. Helgen spenderas i ide. Kanske borde tacka gud för att han gav mig en anledning till att spara pengar även denna helg.
World at war, rich and poor. Burn in hell, hear dooms days bells ringing loud. I see black clouds, we are making lucifer so proud. There's no more hope, the day has come. What we have done, can't be undone. Too many years, we've lived in sin. We know for sure, the beast will win. Fight fire with fire, to start to run. Don't trust a liar, like we have done. We've lost the battle to the evil one. Blind leading the blind, no one sees the seventh sign. We're left behind.
Did someone say brilliant?
Split your lip honey
Hardcore Superstar's kommande platta "Split your lip" som egentligen skulle ha sin release tidigt nästa år har nu fått den 26 November som release datum! Det är på grund av albumets korta inspelningstid som killarna troligen inte orkade vänta till nästa år. Den första two track singeln kommer att innehålla låtarna Moonshine och Guestlist, och kommer att följa med ett Sweden Rock Magazine nummer tidigt i november. Låten Moonshine kommer att spelas för första gången redan imorgon på Bandit Rock.
HELL YEA! Det här kommer att bli riktigt grymt! Jag är alltid lika taggad på nytt från HCSS, och med tanke på killer låten Here Comes That Sick Bitch Again tror jag att vi väntar något mycket bra. Det är ju en självklarhet,
Det är tanken på att det är fredag som håller mid vid liv för tillfället. Jag känner mig mer död en levande, vilket är ett ganska vanligt fenomen i min värld när det gäller slutet av en skolvecka. Men snart är det bara tre veckor kvar innan jag tar flyget till huvudstaden och blir påminnd om livet igen och kan påbörja dagen på följade sätt: 
I'll be looking for that nighttime bite
Mäktigt.
Nu har den anlänt. Satt som ett smäck gjorde den också! Det är inte varje dag man får ha Behemoth skrivet över
röven - dvs, varje dag fram och med nu. Tack ännu en gång till Grimgoth och Rockmerch.se! Om jag ska klippa lite i denna skapelse återstår att se. Förutom tishan fick jag även en massa Rockmerch prylar som jag nu ska pynta mig själv med och gå runt på stan och göra reklam, haha.Well, idag har vi provat studentmössor. Det kändes för det första helt underbart och sen lite jobbigt när man insåg att det inte direkt är imorgon vi tar studenten. Inte en enda brutal mössa fanns det heller, ska man måsta kirra en killermössa själv eller köra på den klassiska? Det återstår att se. Sen fanns det inte direkt lite alternativ heller: Text - guld eller silver, färg på insidan, guldkant, plastficka för kreditkortet, luftande mössa, champangeskydd, sommardoft etc etc. Haha, hilarious.
Nu ska jag slänga mig i soffan. Jag överlåter er till kungarna:
Now give us our holy sign, changing our water into wine
Vad gör ni 1 juli nästa år?
- JAG BEFINNER MIG PÅ ULLEVI OCH BEVITTNAR IRON MAIDEN! Jag trodde jag skulle pissa ner mig när >Carro< avbröt en ytterst dryg lektion och meddelade mig nyheten. Fan vad maffigt! Känns jävligt bra att redan i september kunna skriva in en sak på kalendern för nästa sommar. Biljetterna släpps den 30 September, dvs nästa vecka. Då snackar vi om att vara ute i tid, och med de pengarna som rör sig på mitt konto ser det inte ut som att jag kommer att ha råd att lägga ut pengar för något som sker till sommaren. Men det där ordnar sig.'Cause I'm a happy MF!
Det här gjorde plötsligt hösten och vintern och skiten innan studenten lite mer lättuthärdig. Med Maiden som framtidsplan efter plugget kan väl ingen klaga, jag ser ljus i slutet av tunneln! Och nu jag ska fira skiten genom att inte göra ett skit. Sån lyx är skönt för en hårt arbetande kvinna.
“As always, we very much look forward to returning to play in Gothenburg and enjoy spending time there. So for our visit next summer, not only will we be bringing a spectacular show, a different set-list and plenty of equipment, but we’ll also have our football boots, Nicko’s golf clubs and our drinking boots! This will be the third time we have played the magnificent Ullevi Stadium, and for our fantastic fans in Gothenburg we intend to make it the best.” - Steve Harris
One month in the gutter, one month looking like hell
Vet ni vem som lämnade skitumeå idag?
My partner in crime Nelle, och med sig tog hon vår trogne trumslagare Sara. Från och med nu och en månad fram kan dem kalla sig stockholmsbor. Jag skulle kunna slänga näsdukar omkring mig nu och beklaga mig över min sorg och att umeå säkerligen kommer att vara jävligt tyst framöver, men det tänker jag inte göra. För hur trist det än känns så är det inte så farligt. Jag kommer ha hororna en timma ifrån mig med flyg och om bara 4 veckor flyger jag ner och får träffa dem. Dessutom är det ju bara bra att dem förbereder huvudstaden inför min ankomst.
But it's fucking sad and I will miss those bastards!
Eftersom dem kommer vara på konstant jobbsökande tillägnar jag denna video till dem:
Glöm inte att hälsa till mig när ni stöter på dem.
The boulevard of drugs is the path I walk tonight
Jag har ett ord som jag skulle vilja meddela alla, och det är HÅLL KÄFTEN!
Tack. Håller med Pelle angående att inget känns så skönt som att logga in på twitter och läsa alla amerikaners bekymmerfria tweets. Jag tänker inte fylla bloggen med valsnack, skönt va? Vill ni höra mina åsikter får ni snacka med mig på annat håll. Men jag springer jämsides med Ohly ut från sminkrummet angående SD: http://bit.ly/aph3nV.
Vad tycker ni om t-shirten ovan? Den är en våt dröm, och igår lyckades jag kamma hem den via Grimgoth's tävling! Jag vinner aldrig något, så det var verkligen på tiden. Hans tävlingar med Rockmerch.se är nog det bästa i tävlingsväg hittills i bloggvärlden. Och så länge som jag trånat efter en Behemoth tshirt utan pengar i bakfickan kunde det här knappast blivit bättre. Jag visar skapelsen när jag fått hem den i brevlådan,
Valvakan och ett ursinnigt sverige satte stop för mig att kunna gå upp i morse, så dagen har spenderats med cappuccino och... och inte ett skit. Jag välkomnar veckan med sju shots,
My eyes are bleeding and my heart is weeping
LP i all ära.
Känslan att leta genom föräldrarnas gamla LP samlingar är alltid lika jävla triggande! För den delen att få gräva i vems som helst samling. Fynden ovan är hittade i både pappas och mammas samlingar. Vi hade en lp-spelare här förut, men gud vet vart den tog vägen. Det är nästan ett måste att ha en, finns inte mycket bättre till känsla. Tur att tradera finns och man kan fynda ännu mer LP's.
Jag har faktiskt tagit my fat arse och gått iväg och röstat idag. Det var ytterst jobbigt att gå 50 meter till val lokalen. Det blir väl att bänka sig framför valvakan sen också och invänta svaret vi alla väntat på, även fast det känns som att Alliansen har övertaget. Hur som helst ska det bli skönt att slippa all hysteri och allt valsnack för ett tag framöver, jag upptäckte nämligen ett grått hårstrå i mitt hårsvall igår.
Är ni nyfikna vad jag röstade på? I bet, men det får ni inte veta. De som inte håller med angående mina värderingar kanske slutar att läsa min blogg, det kan jag ju inte riskera.
NP: Rainbow - Stargazer
Take your music, 'cause it's already over
Jag har nu tagit mig tid att granska Black Tide's nya låt Bury Me. Och jag är jävligt besviken, vilket jag aldrig trodde att jag skulle behöva säga. Jag har aldrig vart med om en sådan stor besvikelse, förändring och chock som Black Tide's förändring efter endast en platta. Från att inspirera så många och fullständigt äga flera andra band trots sin unga ålder och haft Pantera, Guns, Maiden, Metallica etc som inspiration, från att köra på clean old school metal - till att skifta till inspiration a la metalcore.
Deras debut Light From Above känns som en begraven klenod. Åren kom och tog Gabe's röst ifrån honom (hans stil också för den delen), men den ända lösningen kan väl inte vara att byta genre? Det ser ut som att vi fick ta del av en skiva av ett par unga killar som senare skulle växa upp och ändra åsikt angående vilken musik dem inspireras av. Hade dem fortsatt på samma spår och utvecklat sitt sound hade dem kunnat slå stort. Snacka om att kasta bort allt,
Notera att det är förändringen jag rasar över, inte nödvändigtvis låten. Hade det här varit Black Tide's första låt hade jag knappast brytt mig alls. Men för BT att kasta bort det dem byggt upp är bullshit. Istället för att köra på sin grej låter dem nu som majoriteten istället. Termen "det var bättre förr" håller i sig, haha.
No one listens to your fears, you've created me
Den här fredagen kickade igång med en jävligt passande nyhet!
Bland det värsta som finns är när ett band släpper en grym platta men sedan tar 2-3 år på sig att ta tummen ur röven och komma med en efterföljare. Eftersom jag troligen kan varenda detalj på debuten Lord of the Wasteland finns det inget bättre än tanken på nytt material från killarna. Och nu är det endast fem veckor kvar tills jag står front row och bevittnar dubbel upp briljans a la Steelwing & Blind Guardian! Jag tjatar, jag vet. Men det är omöjligen så att jag kan hjälpa det,
Aah, nu kan jag luta mig tillbaks. Det saknas väl i stort sätt bara en öl att knäppa. Ölknäppandet har legat på hyllan ett tag nu, och det ser fan ut som att det får ligga på hyllan i helgen med, om inte någon ber på för sitt liv att jag ska få i mig lite bärs dvs. Mitt mål är att hålla mig och spara pengar tills stockholmshelgen i oktober så jag kan sprätta lite extra då och bjuda Hansi Kürsch på en öl (haha).
Today's killer:
Hear me screaming, see me bleeding
När lunken tog fram sina vikingglas på kräftskivan för två veckor sen började genast den brutala piratlåten från pippi eka ut ur stugan. Haha fy fan vad gött. Det är sånt här som får en på humör när regnet fortfarande öser ner och diverse saker ligger och nöter innanför skallbenet.
Jag är sliten som riktigt sliten kåkfarare idag och ser fram emot morgondagen och helg. Tack till den som föreslog koffeinpiller som en lämplig drog i mitt tillstånd btw, jag ska genast införskaffa mig ett lager som räcker lagom till studenten för att sedan bli en arbetslös missbrukare. Men innan dess ska jag ta med mig basen och dra och träffa brudarna.
see you in hell my friends.
The righteous path is hidden from the wicked and the damned
Gus G & Firewind.
Det är dags för ordet briljant att användas igen. Gus G är briljans på hög nivå! Eller nämnde jag det? Gus G, döpt Kostas Karamitroudis, är på egen hand en kopiöst grym gitarrist, men sen kan vi också tillägga trummor, bas, keybord och sång på det och få Firewind. Jag måste tacka The Prince of Darkness, för vem vet, jag kanske aldrig hade börjat intressera mig i Gus och Firewind utan honom. Checka Firewind på spotify och youtube om ni nu inte redan gjort det. För Gus G's skapelse har en del guld i kistan.
Det går ju inte att dölja min obotliga kärlek till Gus G. Fan vilken man! Men att han la upp min video från globen på hans gitarrsolo på hans twitter är väl ungefär likamed ett frieri.
They just showed me Mary, she was stoned
Today's brilliant song,
Regnet öser ner, Dio har övertaget på hötalarna och jag inväntar en middag innan jag ska hälla i mig en massa cappuccino i hopp om att inte somna före tolvslaget. Det hade ju varit bedrövligt. Idag skulle jag vilja känna mig som en av medlemmarna i Airbourne. Airbourne's twitter är nämligen sönderspamad med tweets från någon av medlemmarna som säger "Rock'n'Roll is Alive in Denver baby!!!" "I can't remember the last time I was sober, maybe last year round october. :p" och "Liiiiiiiiiiiving after Midnight!!!!" Haha. Vem av medlemmarna det är står dock osäkert, jag skulle lägga en stark gissning på den svårslagna Joel O'Keeffe. Men istället för att leva enligt O'Keeffe känner jag mig som en överkörd skitig hund.
Idag har Black Tide's two track single sin release. Singeln innehåller de nya spåren Bury Me och Honest Eyes. Jag ser fram emot att slå mig ner och granska låtarna med mina öron. Jag tänker inte låta bandets nya promobild och Gabe's snakebite förstöra allt för mig.
Found the morning liquor found the morning light
Mitt tradera beroende tog över för ett tag sen och förra veckan låg denna tröja i brevlådan.
Slayer! Brutalt. Jag har ju dock klippt i den och misshandlat den, precis som det ska vara.
Idag var det skolval och partidebatt på skolan. Det var jävligt intressant faktiskt, det förvånar mig att jag intresserar mig så pass mycket som jag gör, men det här valet är viktigt. Varje parti inklusive piratpartiet, sverigedemokraterna och rättvisepartiet var samlade med varsin representant att stå upp för sitt parti. Det slutade väl i stort sätt med att någon i publiken bad sverigedemokraten att slicka hans pung och att alliansen och socialdemokraterna kastade skit på varandra. Det kallar jag fan underhållning!
Ikväll ska plöja senaste Sweden Rock Magazine.
Texterna Anthrax, Avenged Sevenfold och Zakk Wylde blänker fint.
In the fields the bodies burning, death and hatred to mankind
Anthrax's Scott Ian twittrar, och han sätter orden där dom ska.
Lady Gaga's råa skapelse är ju legend! Haha. Hon är och förblir the most fierce girl on earth. Med tanke på att det faktiskt är riktigt rått kött så undrar jag hur fan det luktade. Är det en brud jag vill ha som bff är det Gaga. En metal brud som jag själv skulle vara helt rätt för henne. Vi skulle nog ha riktigt brutala stunder tillsammans, hon skulle gärna få ta med mig på tea party med Kiss etc. Klickar vi till innan året är slut kan jag säkert joina henne på röda mattan med kött virat runt mig på nästa års VMA's.
Ikväll var det för första gången sedan terminen började dags att plugga igen. Men direkt jag slog upp anteckningarna fick jag näsblod. Det måste ju ännu en gång tyda på att det inte är my cup of tea, det tycks bli bekräftat år efter år. Så då är vi där igen; Hjulet snurrar men hamstern är död, bara skum inget öl osv.
Någon bra drog att erbjuda så jag klarar detta läsår?
Come on slit me with your best lie
So what about this? Ny video från Vains of Jenna.
Ett betydligt bättre smakprov på bandet med Jesse Forte på vocals än vad vi tidigare fått. Något för oss som ännu inte sett dem live med andra ord. Det går inte komma ifrån att jag saknar Lizzys pipa som fan. Jesse är grym, men klarar inte Lizzys partier lika bra, vilket iofs inte är så konstigt då de låtarna som finns är skrivna för Lizzy. Men något som märks markant är deras nya mer städade stil. Jämför videon till "Get It On" och denna video. Note to VOJ: kavaj stilen är inte attraktiv. But still, kan tänka mig att dem fortfarande ser rätt dirty ut utanför kameran, hehe. Jag supportar dem i väntan på nytt material, jag är inte den som droppar bandet på grund av en förändring, det är fortfarande Vains of Jenna.
Den här måndagen började med en hyffsat irriterande uppvaknade vid 08:00 när jag i själva verket trodde att klockan var sju. Missade första lektionen för att sedan sticka till skolan och fick då veta att Jan Björklund (Folkpartiet) var på plats i aulan och det var vad som väntade resten av dagen. Jag hade med andra ord kunnat somna om och slippa Björklunds predikande.
Jag behöver helg.
Don't beg for mercy, it's making be bored
Ny singel från Raubtier, från kommande Skriet Från Vildmarken. Lika brutalt som alltid,
Och som ni redan märkt sitter en ny header på plats. Jävligt gött att ni gillar den! Mina känslor angående headerbytet är väl ungefär
"vad som helst bara det är något nytt". Jag var så groteskt less på min förra. Från vänster ser ni Riley - Steelwing, Randy Blythe - Lamb of God, Gus G - Ozzy Osbourne och Firewind, Kat Von D och slutligen Vince Neil - Mötley Crüe. Så ja, dags att välkomna ännu en regnig och jävlig söndag i cappuccino-andans tecken. Efter en helg utan några som helst ansträngningar och häng hos nellehoran så är det två saker som cirkulerar innanför mitt skallben. Två saker förutom Portnoy's avhopp från Dream Theater som bara ligger och nöter.
1. Volbeat's Beyond Hell/Above Heaven har haft sin release och ligger tryggt på min hårddisk. Efter att ha låtit plattan "snurra" ett varv är jag nollställd. Det känns som att den här skivan kommer behövas spelas betydligt fler gånger. Inte ens growlet från Barney Greenway var enligt förväntningarna. Men jag vägrar låta Poulsen's verk göra mig besviken, det finns inte i världsbilden. Ett varv är ju trots allt inte så mycket, ibland behövs det mer tid.
2. Blind Guardian twittrade för några dagar sedan att Enforcer ställer in turnén med dem i höst. Deras anledning till att jag inte kommer att få njuta av deras befintlighet i oktober är för att det hela blev för dyrt för dem. Det känns riktigt ruttet nu när jag verkligen såg fram emot kombinationen Enforcer och Steelwing som support till BG. Jag kan inte låta bli att vara bitter angående detta, hur dem möjligen kan ha räknat så fel från första början.
Make it right guys.
Beyond the will to fight, where all that's wrong is right
Det har skett något inom metalvärlden jag aldrig trodde skulle ske. - Mike Portnoy har lämnat Dream Theater. Tankarna flödade när Mike först spelade in Nightmare med Avenged Sevenfold för att sedan börja turnera med dem, men det kändes bara löjligt att ens tänka tanken på att han skulle lämna Dream Theater. Mike lämnade bandet för att han trivs bättre med Avenged Sevenfold och sina andra sidoprojekt, för att han inte längre kände att han följde sitt hjärta. Han frågade även DT om en eventuell paus från bandet, men dem sa nej, vilket isig ledde till att han hoppade av. Hans >announcement< utstrålar verkligen hur otroligt jävla tungt det måste ha varit att ta steget att lämna bandet man skapat och tillbringat 25 år med.
Frågan nu är väl egentligen om vi kommer att få se Portnoy på heltid i Avenged Sevenfold. Om så är fallet känns det förbannat bra att A7X kan tillägga den bästa tänkbara trummisen till sitt gäng. Portnoy gör ett sjukligt briljant jobb på Nightmare. Men eftersom det ännu står oklart hur A7X kommer att göra som band efter den här turnén är det väl så gott som omöjligt att säga. Jag hoppas att dem inte lägger ner som band på grund av Jimmys död och samtidigt dödar det dem byggt upp tillsammans med honom.
Måste även passa på att ta upp hur otroligt puckade människorna är som bara öser ur sig skit mot Avenged Sevenfold i och med Mikes avhopp. Han lämnar inte DT för A7X, han lämnar DT för att han inte längre trivs. Han gjorde rätt om det får honom att må bättre. Jag personligen hoppas verkligen på att få se honom på heltid i Sevenfold, det känns rätt även fast avhoppet från Dream Theater känns helskumt för tillfället.
Ozzy Osbourne live @ Globen 2010
Att konserten i Sverige blev den längsta hittills på turnén skvallrar ganska bra om resten. Expressen skriver "Det visar att det måste ha varit en väldigt bra kväll för både Ozzy och pulbiken". Det var det minst sagt.
Jag upprepar orden jag skrev tidigare. Direkt han gled ut på scenen blev globen knäpptyst för en tusendelssekund för att hämta andan och sedan skrika halsen av sig. Folk hämtade andan för att försöka inse vem som stod på scenen framför dem. Öppningslåten Bark At The Moon kickade igång det hela jävligt bra och fick fart på hela globen. Förutom nya Let Me Hear You Scream var låtlistan näst intill felfri. Den kändes missanpassad bland en sådan stor del av klassiker och gamla mästerverk, den kunde lika gärna ha ersatts med något annat för att behålla adrenalinet. Men jag är tacksam över att Let Me Hear You Scream faktiskt var den ända låten från senaste plattan (den enda nya låten). Det var en helt sinnessjuk låtlista!
Mr.Crowley, Crazy Train, I Don't Know, Fairies Wear Boots, Road To Nowhere, No More Tears, Suicide Solution, Into The Void, War Pigs, Shot In The Dark, Mama, I'm Coming Home - trots dessa guldkorn och om man bortser från Sabbath-klassikerna. så var det enligt mig Killer of Giants som höjde Globen till onekliga rysningar och den bästa stämningen på hela kvällen. Det var magiskt. Så mäktigt att det tårades i ögonen och troligen fick människorna i globen att frysa trots den galna värmen som framkallas av 13.000 personer.
Värmen tog för övrigt Ozzy själv hand om och svalkade oss med jämna mellanrum med sin feta vattenslang som sprutade ut vitt skum. Det leendet är svårslaget, just det leendet när han tog upp vattenslagen och gjorde sig redo att spruta ner oss med det massiva skummet. Han uppmanade oss gång på gång att "go more crazy!" för att spelningen skulle bli längre. Tydligen lyckades vi, och jag kan säga att globen verkligen went crazy. Ozzy log och skrek gång på gång hur mycket han älskade oss, knäböjde vid ett par tillfällen, slängde slängkyssar och lät lyckan lysa igenom. Den lyckan går inte att jämföras med någon annan lycka jag sett hos någon på scen.
Den nye gitarristen Gus G som nu fått ta över efter Zakk Wylde var, som tidigare nämt, en gud även han på gitarren. Eller snarare sinnessjukt på gitarren! Solona satt exakt där dem skulle och han kammade till sig en kärleksfull kram av Ozzy. Topp på kvällen var även Gus G's gitarrsolo toppat med Tommy Clufetos trumsolo och bassisten Rob "Blasko" Nicholson's brutala jobb framför sin ännu mer brutala carola-fläkt. Ozzy har ett grymt band vid sin sida, ingen tvekan.
Recensenter har inget bättre för sig än att spekulera kring en möjlig fejkning av röstpartierna och om varför Ozzy fortfarande kan ha så snyggt hårsvall. Spelar det någon som helst roll? Jag har aldrig sett Ozzy så jävla kry och fartfylld på scen på äldre dagar. Nämnde jag att han är en gud? Han är en gud. Jag älskar honom.
.There's nothing like the smell of a new Close-Up
Fick en fint välkomnande när jag kom hem igår, senaste close-up i brevlådan.
Se så fint min man Poulsen pryder framsidan. Idag skulle jag väl helst bara velat vara sängliggandes med den framför mig, men jag var tvungen att blåsa iväg till plugget vare sig jag ville eller inte. Visar även en del av shoppingen som gjordes på hufvudstadens gator, ett inte så behövligt men jävligt snyggt nitat bälte från shock, och sen Ozzy tröjorna i all ära såklart. Det är ju en njutning att glida in på Shock, rota bland skivorna på Bengans, leta efter bandtishor på Rockzone, mysa inne på Blue Fox och dreggla efter Dr.Martens.
Ozzy konserten har cirkulerat i min hjärna hela dagen. Det är så jävla underbart att jag sett gamhöken! Det är svårt att förstå, men de få tillfällen då jag faktiskt förstår blir jag ett psykbryt av lycka. Jag kan också garantera att jag inom sinom tid kommer att fria till Ozzys nya gitarrist Gus G. Han är en gud på gitarren, och ful är verkligen det sista han är. Jag visste det direkt jag läste om honom, en grekisk gud!
Jag var tvungen att föreviga guden på film för egen njutning:
Rising so proudly it has nowhere to fall
Hemma. Överväldigad. Lycklig. Mör.
Det kommer en recension eller något liknande för er, det garanterar jag. Men bara för att lätta mitt hjärta lite nu så måste jag bekräfta era tankar: satan vad mäktigt det var! Ozzy Osbourne, den mannen. Direkt han gled ut på scenen blev globen knäpptyst för en tusendelssekund för att hämta andan och sedan skrika halsen av sig. Han är en gud, det kändes inte riktigt någonstans att ha honom ståendes framför sig och se varenda detalj av honom. Det är en obeskrivlig känsla som fyller en efter en upplevelse som denna.
Det jag behöver nu är sömn.
Jag ger er en försmak på guden från front row. lägg märke till min panik i slutet,
Heading for Ozzy
Nu glider jag mot stockholm och globen!
Och som ni säkert redan räknat ut blir det inget stopp på Close-Up båten för min del. På grund av diverse anledningar, men mest på grund av jag inte har cash nog för det. Men jag sörjer knappast.
Jag är jävligt taggad på gamhöken! >Ozzy setlist 2010<
The prize that you pay for a moment like this
I miss this fucking creature! Måttligt synd att det skiljer några landsgränser emellan oss bara. Jag är, som Kai själv skulle uttrycka det, beyond Hamburg. Men vetskapen om att Kai joinar Avantasia på turnén som svänger förbi sverige känns ju beyond bra! Det känns inte tråkigt att det kanske blir lite Avantasia till vintern. Sammet är ju legendary.
Jävulskt snygga bilder ovan också btw. påkopplad drägg-charm och allt,
Imorgon drar ju som sagt även höstens konsertplan igång och den starten tar gamla hederliga Ozzy hand om. Det kommer sitta som en smäck! Trots rykten om att han tydligen är rutten som gammal ost denna tuné så är det något jag vägrar tro på förren jag ser det med egna ögon och öron. Jag kommer troligen inte behöva uppleva det heller.
Vi har en jävligt härlig höst/vinter framför oss!
om man bortser från den vita skiten som snart faller över oss,
"Heaven can wait, 'til another day. Cause there ain't no reason to leave."
Det är ett farligt liv, men fara härdar mannen
Haha, jag säger då det.
Kräftskiva i all ära. Jag är förundrad över hur mycket jag kan öppna min käft, fast vi har väl lärt oss att den kan öppnas rätt så mycket vid det här laget. Men åter till kräftskivan: det var riktigt jävla gött! Ja, vad kan gå fel med kräftor, nubbe och halvnakna varelser som springer ut och in från bastun? Inget. Eller ja, iallafall inget mer än att min kula till piercingsmycket försvann spårlöst bland kräftorna någonstans.
Nu väntar jag på att all skräpmat i landet ska placera sig i mitt rum och underlätta den här söndagen lite. Vet ni vad det är för dag imorgon? Måndag den 6 september, dagen före Ozzy intar Globen, vilket betyder att jag sticker mot hufvudstaden imorgon!!! Så den kommande veckan kommer jag nog att överleva jävligt bra,
see you in hell
Black evil forces just waiting to get you tonight
Kickar igång lördagen med Enforcer.
Efter en fredag endast tillbringad i ryggläge är jag väl lagom, knappt, redo att resa mig och förtära alkohol och hugga in på kräftorna. Kräftor måste onekligen vara något av det bästa som finns och det här är nog närmare 6e gången jag käkar kräftor sedan säsongen drog igång.
Idag har jag även hunnit återuppta mitt vätskebehov sedan gårdagens lathet. Jag orkade inte ens lyfta på arslet för att hämta något att dricka, då snackar vi om brutal lathet. Jag törstade alltså hellre ihjäl än att möjligen gå tio meter till köket, jag är inte sann.
Lördag = förtära alkohol, kräftskiva och >hair solo< hela natten.
För rikedom och för respekt, bär jag mitt ok som legoknekt
Ah, fredagen är här och helvetet byts ut mot liv i två dagar.
Finns inte mycket som uppskattas lika grovt som helg för tillfället. Jag kan för intressets skull upplysa er om att den här fredagen endast kommer att tillbringas i ryggläge.
Jag läste på Metal Hammer att Black Tide släpper nytt material den 21 september. Ni minns väl killarna från Florida som jag skrev om? De unga talangerna som har den grymma plattan "Light From Above" i sitt register. Dem är på g med en ny platta och först ut är de två låtarna ‘Bury Me’ och ‘Honest Eyes’. Det kan nog bli intressant, och förhoppningsvis bra. Vad jag hört har Gabe's röst utvecklats rejält sedan debutplattan 2007, och för att vara lite extra nojig tåls det nämna att han även följt Hansi's spår och klippt av sig sitt underbara hårsvall som jag föll för, haha. Den som lever får höra,
Steven Spence på trummor är redan beyond!
I'm gonna watch you burn
Vad gör man när man har ont om cash? Jo man pantar sitt energidrycksberoende och gör sig av med demonerna. Till er information så skramlade jag ihop 55:- och varje burk har 50 öre i pant, då kan ni nog räkna ut hur många det var själv. Haha, det är brutalt, jag vet. Jag köpte cappuccino för pengarna. Eller okej... jag köpte en Burn också, men det var jag ju värd efter att ha stått och pantat skiten med en otålig gubbe bakom ryggen.
Helgen anländer imorgon. Tacka gudarna och kristendomen, amen.
"Over my dead body"
"Suggesting I might convert are ridiculous. To what would I convert? After all, I know Christian mythology pretty well, not only in its literary version, and I find nothing good, creative or beautiful in it. I read books better and wiser than the Bible. War, blood, blackmail, rapes, incest, pedophilia, zoophilia, collaboration and treachery – each page emanates with evil. Some may say I don’t understand the message of the Bible.
I’d rather say the Christianity is nothing more than a rusty and archaic structure that is going to fall down any moment. So, I say to those, who see some chances to break my rules, and myself because of the illness: over my dead body!” - Adam "Nergal" Darski - Behemoth
Folk har nu börjat hypa kring att Nergal troligen kommer att konvertera till kristendomen och finna hopp i gud på grund av sin cancer, vilket gav honom ett tillfälle att säga ifrån. Säga ifrån i form av klockrena ordval. Att helt plötsligt skänka hela sitt liv åt kristendomen på grund av att man blivit sjuk har alltid förundrat mig, eller att i vissa fall ägna slutet av sitt liv åt endast det, det är ren bullshit. Sjuk eller inte, Nergal förblir Nergal, och tacka fan för det. Förutom detta så skriver han även och tackar för allt enormt stöd som han aldrig trodde att han skulle få. Allt han skrivit finns att läsa >här<.
Jag är fortfarande livrädd, men är garanterad på att Adam kommer att klara det här. För något annat alternativ finns inte. Repet igår gick iallafall som smort och vi fick guidning i form av duktiga och erfarna män. Som johanna sa: "inhyrda män! det lär ju trevlig, hehe."
Och snart är det helg igen. Säga vad man vill om veckan, men satan vad den har rullat på! Till helgen vankas det kärftskiva och brutala händelser, det känns helt okej. Men med grymt folk runt omkring är det mesta det. Kanske ska bli heltidstroende när jag ändå är igång.
