It won't suck itself
Ja jävlar.
Sweden Rock Festival 2012. Vilket jävla lir! Jag ligger just nu, två veckor senare, och hostar upp lungorna och snyter mig och funderar på vad fan det var som hände egentligen. Ett är iallafall säkert, redan första dagen var det en jävla tattare som snodde min mobil och systemkamera ur väskan i publiken på Edguy. Så jag var både kameralös och omöjlig att få tag på resten av festivalen. Det smärtade i själen på alla onda sätt, särskilt med tanke på vilken fotonörd jag är och med tanke på hur grymma bilder jag tog under onsdagen. Men ovan ser ni ändå en del bilder fångade i det rätta esset med Chrille "Grimgoth", Nelle and miself med Clammy från Exciter och Carro "Vanadesse"!
Band som fick skådas av mina hökögon: Sabaton, In Solitude, H.E.A.T, Dynazty, Edguy, Exodus, Night Ranger, Steel Panther, Sebastian Bach, Gamma Ray, Twisted Sister, Slaughter, Lynyrd Skynyrd och slutligen King Diamond.
King Diamond tar guld för den absolut bästa skiten på hela festivalen! (Ståndet är nu permanent). Night Ranger tar pris för festivalens storslående överraskning. In Solitude tar pris för svensk stolthet och briljans. Exodus tar pris för festivalens briljerande thrashdos. Steel Panther tar pris för skönaste jävla gänget på plats. Twisted Sister tar pris svårslagen storhet och Lynyrd Skynyrd står för festivalens berörande.
I fyllans bedårande esse
Motörhead och Hell var två band som missades som jag upprepande gånger sa "detta ska absolut inte missas" om, men under Hell (12:15, give me a break) var jag inte vid livet och under Motörhead hade vi fullt upp med en återföreningskalas med pojkarna i Gamma Ray, så det kan inte räddas. Gällande vårt älskade Mötley Crüe så såg jag ungefär en halv låt innan min själ grät. Resten av spelningen hörde/såg vi från vippen där det hinkades bärs för att glömma. Det tar mycket att säga, men den spelningen var så usel att inget räddar den. Inte ens Tommys spektakel. Tredje gången gillt, sämsta gången gillt.
Alla fyra dagar var skadade. Grymt sällskap, grym bärs och fullständigt grymma band. Och det är ju även allt man behöver. Bilderna är bevarade i minnet, och låt oss säga såhär, det kanske var lika jävla bra att kameran blev stulen ändå.
Det är nu jag vill kunna bjuda på en drös med bilder med dag efter dag och recensioner på banden jag såg, i vanlig ordning, men efter omständigheterna får detta duga.
The candle must be burn again!
Nu jävlar bär det av!
Vi anländer @ Sweden Rock på onsdag morgon och sen är det fyra dagars konstant ös och bärsande som gäller! Dåligt väder eller ej, I don't give a fuck, det här kommer att sitta så förbannat fint. När Sweden Rock dessutom gjorde detta uttalande på facebook nådde blodtrycket och upphetsningen en helt ny nivå: "Allvarligt talat. Om du är en fan av King Diamond så bör du se till att vara på Sweden Rock Festival den 9 juni. Spelningen kommer garanterat bli något i hästväg och väldigt väldigt speciell ;-)"
På söndag morgon sätter vi oss på en buss mot stockholm igen, förhoppningsvis brutalt mördbultade och nöjda, och sen laddar vi om legendkropparna och ölar en vecka i huvudstaden. Vilket innebär att jag kommer att vara på plats med råstånd den 14 juni på Gröna Lund, front row @ Machine Head.
Nu försvinner jag bort i dimman i två veckor. Tills dess - ha det!
... it calls in death and in dream, and to her darkness I go
Så. Jävla. Bra. Det finns inte ord nog. Onsdag den 6/6, 17:30 @ Sweden Rock Festival, Rockklassiker Stage - be there! ...for your own good.
In the town I left behind me there was nothing left to do
Hrm. Jag ber om ursäkt för en tragiskt dålig uppdatering. Men helt plötsligt så var det bara en vecka kvar till Sweden Rock och sen kom man på att det kanske vore bra att fixa en del grejer innan man lämnar ödestaden för två veckors kunglig bärstripp - srf och en vecka i stockholm. I onsdags drog jag till min legendfrisör på ett efterlängtat besök och efter fyra timmar var jag som pånyttfödd igen! Den känslan är fin den. Efter att white trash-utväxten på ca 7cm var borta gick hon även lös med locktången och jag har nog aldrig känt mig så missanpassat stilig, haha.
Nu är fan bara fem sketna dagar kvar till Sweden Rock! Sjukt? Hyffsat. Skönt? Bästa känslan på länge. Spotify går varm och längtan blir bara mer och mer intensiv. Jag försöker dock ignonera det faktum att det är svinkallt ute. Let us pray for some fucking sun next week! Det kan vara skönt när vi halsar bärs.
"I cannot sleep at night. That's what the day is for anyway"
