SANIBO

 

Så, nu när jag öppnat persiennerna för första gången sen jag kom hem och recensionerna är skrivna tänkte jag att det var hög tid till att skriva hur jävla magiskt det var på Skogsröjet och sluta vara en usel bloggare! Årets festival var sanslös, banden levererade hjärtskärande bra och bärsen satt förbannat fint i den stekande solen med alla likasinnade och härliga människor. På den fjärde bilden nedifrån ser ni även en legendarisk bild med elva av oss Rocknyttare som var på plats. Det var riktigt grymt att äntligen få byta lite ord utanför datorns värd och träffa dessa fantastiska lirare irl.

 

Angående banden så var... drrr...Testament bäst! The end. What a fucking surprise att jag tycker det. Men jag såg även Heat, L.A. Guns, Sister, Ted Poley, Engel, Unisonic, Night, Hardcore Superstar, Doro och lite Anvil. Jag missade alltså Alice Cooper och Michael Monroe av oförklarade och troligen idiotiska anledningar, och fast det svider så känns det inte heller som hela världen. Jag hade varit lycklig om jag bara hade fått se Testament, så allt annat var en bonus. (Snacka om att försöka intala sig själv.)

 

Fan, är festivalsommaren är över nu? Det känns inte ens som att den hann komma. Men deprimerad över den saken har jag inte hunnit bli än, Skogsröjet lever nog kvar i blodet ett tag till. Be aware, mer rörande snack och bilder på banden kommer upp snart.