Det ska bli så förbannat skönt när november anländer och vi återigen kan leva i en värld med ett Queensrÿche. Och jag hoppas uppriktigt att det är Geoff Tate som blir av med rättigheterna till att fortsätta skriva musik under bandnamnet. Låten ovan är ett väldigt bra argument till varför. Jag är inte särskilt såld på Redemption med Todd La Torre heller, men nog fan känns ett Queensrÿche med Wilton, Rockenfield och Jackson som vill göra musik i stil med Queensrÿche EP:n och The Warning betydligt mer spännande och rätt. Ett Queensrÿche utan Tate kan mycket väl vara det som behövs för att väcka liv i bandet igen efter dessa smärtsamma skivsläpp. Rädda det som räddas kan.

 

Spelningen på Sweden Rock Cruise nästa vecka kommer att bli mycket intressant.

 

 

 

Vad fan sker? Är det ens någon som kollar in här fortfarande? Jag kollade just igenom mitt arkiv i bloggen, i brist på annat intressant att göra, och kom fram till att jag fan gjorde det bra förut. Snacka om att vara inbiten på att blogga. Och vara uppdaterad. Nu känns det mest som att jag har blivit gammal och tappat den unga glöden, haha. Buhu, right? Nu må jag ju lägga min energi på vad jag hoppas ger mer här i livet, men nog fan var det fina tider.

 

Well. I ren tristess slängde jag nyss ihop den här fantastiska videon med bilder och videoklipp från House Of Metal 2013. Have a look if you dare!

 

 

 

 

Förra veckan blev Exodus klara för festivalen och idag presenterades även Testament som en del av årets lineup! Och kommer Testament kan ni räkna med att jag är där. Getaway har redan nu lyckats få till en förbannat fin lineup, men jag är säker på att den kommer bli desto starkare ju närmare augusti vi kommer. Min biljett kommer att köpas så snart som möjligt.

 

Och som om inte tisdagen kunde bli bättre har vi dessutom fått beskedet om att Randy Blythe äntligen har blivit frikänd. Lättnaden och lyckan är fullständigt total efter att ha följt Randy under den här tunga tiden. Jag ser inte ens lite fram emot Lamb of God at Getaway!

 

 

 

 

 

 

 

 

2012 var ett förbannat bra musikår och hjärnan hade överhettats rejält innan min lista var sammanställd. Jag är fortfarande inte helt tillfredsställd med den, men det är jag ju sällan med någonting alls så det syndromet har jag lärt mig att leva med. 

 

Klicka på bilden ovan för att kolla in alla listor!

Och för en liten snabbare väg till min lista klickar ni på bilden med skivomslag här nedan (vilket inte helt otippat föreställer min topp fyra).

 

 

 

Mhm! Så jävla snyggt! Hardcore Superstar fortsätter att leverera på en rysande bra nivå år efter år och vid det här laget är det nog konstaterat att det inte är möjligt för dem att göra något dåligt. Jag fortsätter ständigt att falla för deras oemotståndliga dragningskraft och singeln One More Minute har just nu ett obehagligt övertag på min spotify.

 

Den nya och efterlängtade plattan C'Mon Take On Me släpps den 27 februari och åtrån efter mitt signerade exemplar från Bengans är outhärdlig!

 

2012 har definitivt haft sina sämre och bättre stunder, men jag hoppas verkligen att 2013 kommer att bli ett så sanslöst bra år att det slår 2012 medvetslös. Det nya året börjar iallafall förbannat magiskt med en stockholmsresa + Cauldron @ Püssy A Go Go den 4 januari! Och med en sådan makalös start måste ju resten av alla månader gå i samma spår, eller? Äsch, framtiden tar vi sen, just nu existerar bara bärs och Cauldron!

 

Vi ses väl där?

 

 

 

 

 

 

Första singeln på sex år och The Rolling Stones slår sig samman med Jonas Åkerlund och Noomi Rapace och skapar en musikvideo som får mig att dra av alla svordommar i Debra Morgans ordförråd p.g.a. lyriskt välbehag! Briljansskalan är överhettad. Jag vill tacka samtliga inblandade i denna lyckade kombination som nu gjort det möjligt för oss att trycka på repeat och glo på detta mästerverk tills ögonen torkar ut.

 

God bless Noomi Rapace.

 

 

 

 

Denim och patronbälte på killar i långt hår som kan skapa rysande bra metal, behövs det något mer? Kanadensarna Cauldron släppte sin tredje platta Tomorrow's Lost för en månad sedan, och det var utan vidare överraskning som saliven ville sippra ut i mungipan av välbehag efter första lyssningen. 20 varv senare var det med stor sannolikhet en pöl i min närhet. Tomorrow's Lost är en fet platta som bör utforskas av er alla. Nu.