SANIBO

 

Fy fan vad magiskt. Native Blood har en given plats som ett av de fetaste spåren på Dark Roots Of Earth, och är framförallt topp 5 på vad hela 2012 har matat ut hittills. Och nu denna video. Det här är den bästa videon jag har sett på jävligt länge, den första på länge som verkligen berört mig. Rysningarna är massiva!

 

Dark Roots Of Earth släpptes i fredags och jag har sedan dess tillbringat varje tillgänglig sekund med plattan. Jag kan nu meddela att vi är oskiljaktiga. Det finns inte ord nog för detta storslående verk! Gene Hoglan har bidragit med en brutal briljans på trummorna och Chuck's ord om att vilja göra en sanslös platta har verkligen slagit in och blivit verklighet. 25 år efter debuten känns det som att jag drömmer när detta är vad som smattrar ut genom högtalarna! Förutom Native Blood och True American Hate är Rise Up, Cold Embrace, Throne Of Thorns och Last Stand For Independence givna favoriter. Det är dock meningslöst att ens utse en favorit då varje spår är löjligt bra. Jag litar på att ni andra som lyssnat igenom alstret också befinner er i trans!

 

 

Jag har dock märkt vilket groteskt beroende det här blir. Jag vill inte rekommendera det samtidigt som jag verkligen rekommenderar det. Mitt namn är sannafierce, obey me.

 

 

Machine Fucking Head!
Fy fan. Jag blir fortfarande helt knäsvag över att tänka tillbaks på Machine Head's helt sanslösa spelning @ Gröna Lund den 14 juni. Jag visste redan innan att det skulle vara bland det absolut bästa jag skådat live, och blev självklart inte förvånad när det också var det. Alla förväntningar och drömmar blev där och då uppfyllda och under Darkness Within var det jävligt svårt att hålla tillbaks den där brutala och känsomässiga lyckotåren som så gärna ville tränga ut. Med tanke på att jag av någon mirakulös anledning aldrig lyckats se bandet live innan så är jag helnöjd med setlistan, och även nu gick det ännu en gång upp för en hur mäkta bra Unto The Locust är och vilken jävla gåva till mänskligheten killarna är!

 

Robb Flynn är mannen i mitt liv. Jag kommer alltså att vara forever alone til' the day I fucking die! Men det är okej, jag får väl skapa mig ett parallellt universum. Med tanke på hur sansad jag såg ut i publikhavet så lär han ju inte lämna sin fru inom några sekunder iaf >

 

 

 

 

"Heey babe!" är vad Dee säger jag när jag halvt uppe bland molnen går fram till honom med boken i famnen och försöker ösa min kärlek över honom på ett snyggt sätt, samtidigt som jag tänker "stackars sate, han måste lyssna på sånt här 24/7". Han signerar boken samtidigt som han börjar snacka om svenska brudar, men jag uppfattar inte särskilt mycket eftersom jag är för upptagen med att försöka andas och förlänga varje sekund av ögonblicket.

 

Efter en diskussion om föregående natts spelning avslutas det legendariska mötet med en kram som fortfarande ger mig rysningar. Eftersom jag var kameralös kunde jag inte föreviga det hela på bild, men det gör mig inget. Jag har äntligen träffat Dee Snider och jag har hans biografi signerad! Lycklig? Så in åt helvete! Både musiknörden och bokmalen inom mig är beyond nöjd. Så länge inte minnet sviker mig en vacker dag så finns det hela där.

 

Förutom en hög med ölstinkade smutstvätt var följande vad som kunde fiskas upp ur väskan efter resan. Det enda jag köpte förutom bärs och mat var det stiliga sweden rock glaset och Dee's biografi. Det är fan rekord. Men skriker kontot av smärta så får man också leva efter det! Hur tragiskt det än känns. 

 

Megadeth plektrumet trycktes in i min hand i Dee's signeringstält av Rikk Scholvinck med repliken "My number's on the back, call me later and we'll drink some beer!". Haha. Did we drink some beer? Oh, you'll never find out. (Nej.) Night Ranger plektrumet fångades på traditionell väg, och likaså Machine Head setlistan som blev min veckan efter på giget @ Gröna Lund. Unisonic plattan är självklart Kai skyldig för, efter några välbehövda jack and coke trycktes den upp i min famn. Den ska få snurra några varv så att texterna sitter lagom till Skogsröjet!