SANIBO

Jag kan säga så mycket som såhär: I'm barely alive.
Men fler impulsresor till piteå borde kanske göras innan man dör! haha. Det var riktigt jävla nice igår faktiskt, precis som magkänslan hade sagt innan. Vi började knäppa en öl i bilen påväg upp och sen förkrökade vi lite innan vi drog och satte klorna i Raubtier. Som var tråkiga som två igelkottar på scen men skapade röj som fan! Mest stämning var det garanterat under Legoknekt, Kamphund och Världsherravälde.

Jag och Rasmus värmde upp front row innan Sonic Syndicate entrade scenen genom att sjunga bajsversionen av Aftermath, (1:10 in på låten) "Mitt bajs känns okej!", Dennis har förstört låten totalt. Sonic röjde scenen som vanligt, men på denna gång en mycket mindre scen som direkt gjorde att Skellefteå spelningen var betydligt bättre än denna. Efter spelningen gick samtliga medlemmar som vanligt ut och träffade fansen. Jag fick en tröja av Robin som jag samlade lite autografer på samtidigt som det chockade mig hur Roger kunde veta vem jag var och hälsa glatt. Dom är riktigt trevliga dom där Falkenbergarna,

Efter hysterin lagt sig joinade vi Nathan och såg Amorphis. Satan vad vi stod och önskade att vi ägde sångarens dreads a la Close-Up robban, haha. Jag hade utan tvekan snärtat till nelle varje dag om jag hade dom där dreadsen. Sen gick vi backstage och tog en öl innan vi checkade Amorphis från scenen och drog vidare till hotellet. Väl där crashade vi Robin's hotellrum och hade en fest på fyra för att resten av falkenbergarna troligen gett upp för natten. Men det var riktigt jävla trevligt ändå, det är så jävla uppskattat att få snacka om grejer a la spelningar och diverse, och få veta en och annan sak som inte står skrivet, haha. Nej, Nathan och Robin är fan riktigt kung alltså. two crazy bithes,

Ännu en gång: Tack som fan Sonic Syndicate!
och tack som fan Rasmus för skjuts och gött sällskap!

Okey.
July 30. At The Edge of Time release, >Nathan is not a whore<, and we're heading for Piteå!

Mig hittar ni på min plats igen på lördag, tills dess - ta det inte lungt nu bara, vad ni än gör.
Jag kommer att befinna mig på PDOL, Piteå dansar och ler, en festival i piteå. Nellehoran drar jag med mig också, she's the king of the world. Ser ni mig med en öl i handen får ni gärna komma och hälsa, om jag inte har en öl i handen ger ni fan i det.

Hade!

 

Official cover på Volbeat's kommande platta Beyond Hell/Abowe Heaven. I like it alot, men det kan av någon märklig anledning dock inte sluta påminna mig om Blind Guardian's cover på The Forgotten Tales. En tracklist på 13 låtar inklusive redan hörda A Warrior's Call är även avslöjad. Detta känns riktigt jävla bra! Som sagt: 10 september...

Jag frågar mig själv om detta är bra för mitt hjärta. Nyss släppta Nightmare har lagt sig över mig totalt och jag har långt ifrån hunnit smälta detta mästerverk, och imorgon släpps Blind Guardian's At The Edge of Time. IMORGON. Fast egentligen är det ju detta som är bra för mitt hjärta, så det är väl inte läge att klaga direkt. Bara att tacka och ta emot, gotta sig i det som fan och mysa lite extra.

Nu är det även klart att jag kommer befinna mig i Piteå imorgon och för fjärde gången inta front row och njuta av lite Sonic Syndicate. Även fast det kommer svida lite i plånboken så lär jag garanterat inte ångra det då det lär bli efterfest med gött folk på det. Sommaren fortsätter i rätt anda med andra ord, precis som det ska vara.

Man skulle fan ha haft lite Norway Rock bärs att tagga upp med!
 

Klockan 00:45 på lördagen, sista slitna jävliga kvällen på festivalen, så var det dags för avslutande band att röja scenen, Sonic Syndicate. Jag gick mot festivalen en timma tidigare endast för att inte somna och missa skiten i något dike.

SONIC SYNDICATE - Något jag älskar med Sonic Syndicate är att det aldrig är tomt på scenen, det är konstant röj och finns inte en chans att det blir tråkigt. Av de två tidigare gångerna jag sett dom live har jag aldrig blivit uttråkad, och det är precis så det ska vara. Bra live är något dom alltid har varit, även innan Nathan, men jag måste säga att dom har blivit ännu bättre sen Nathan joinade dom. 

När introt till Rebellion In Nightmareland spelats och Nathan tagit ton till "The only dream we ever shared.." visste jag att vi hade en kickass spelning att vänta. Rebellion är en av mina favoritlåtar med Sonic, och att äntligen få höra den live var beyond. Den är så jävla bra! Rebellion följes upp med Encaged, Flashback och därefter Aftermath. När det var dags för nya Revolution, Baby var jag lite tveksam, men den överraskade verkligen! Publiken blev helt galen och det visade sig vara den låt som nästan var mäktigast live. Setlisten fortsätter a la Ruin, Powershift, Blue Eyed Fiend och favoriten Psychic Suicide och bandet leverar bättre än någonsin! Det här var utan tvekan den gången Sonic har leverat bäst och verkligen visat vad dom går för. För att inte tala om vilken killer Karin är på basen, hon gör mig lesbisk.

Spelningen avslutas efter ytterligare låtar med Jack of Diamonds och Nathan tackar genom att skrika "Tack som fan Skellefteå!". Sen är det dags för det klassiska "kasta plektrum och trumpinnar" avslutet, och Nathan hoppar ner från scenen och springer fram till mig, ger mig en setlist och halvkramar mig över stängslet. Riktigt jävla nice att få hälsa på den killen igen, han är så jävla go. Han känns lite som en vän man snackar med över internet men får träffa alldeles för lite. Den ögonkontakten vi har emellan är inte nådig. 

Jag tackar genom att skrika - TACK SOM FAN SONIC SYNDICATE!!!

Detta är vad jag sysselsätter mig med nu när jag hämtar krafter mellan festivalerna.
Även fast dessa tidningar köptes redan innan Trästock har jag inte hunnit öppna dom förren nu. Igår läste jag om Golden Gods Awards i Metal Hammer, och fyfan vad sugen man blev på att planera in det i kalendern nästa år. Mer röjigare fest får man leta efter. Jag läste även Sweden Rocks Martin Carlssons ord angående rockstjärnor, det besvärliga släktet. Han nämnde något om Gary Moore, vad kan jag inte komma på nu, men det fick mig genast att tänka på vilken bitch den där lilla gubben är. På Norway Rock visade han minst sagt sin plats i det besvärliga släktet och när chauffören råkade skratta åt hans skämt hade han bara vänt sig om och sagt "What the fuck are you laughing at? Shut the fuck up and drive!".

Det lockar även i trådarna nu igen att dra på PDOL på fredag. Nu har jag ju sovit ikapp, haha. Det är svårt att tacka nej till lite skön efterfest, så det kan nog mycket väl bli så att jag befinner mig front row på Sonic Syndicate på fredag helt oplanerat. Only time will tell. Fan vad less dom måste vara på mitt ansikte i publiken,

Ikväll kommer recensionen av Sonic Syndicates spelning på Trästock upp på bloggen. Tills vidare får ni glo lite extra på Cruz och gänget, jag filmade även där. Fan det dröjer ju inte länge innan man får träffa killarna igen, Sonisphere förfesten 6 augusti förfan!

Innan Crashdïet hann skifta från P3 Live Session mot stora scenen så var det dags för Bullet att ta plats däremellan.

BULLET - Man kan säga att jag hade noll förväntningar gällade Bullet, eftersom jag aldrig en sekund trott att dom på något sätt skulle vara dåliga live, så det var endast en självklarhet. Mycket riktigt så var dom jävligt bra! Det är svårt att vara annat med Hell Hofer på vocals och världens snyggaste gitarrist Erik Almström på lead guitar. Nästan lika klockrent som på skiva körde dom slut på låtar som Roadking, Dusk Til Dawn, Turn It Up Loud och självklara Bite The Bullet.

Trots Bullet's starka insats och grymma leverans så bleknar dom ändå i jämförelse med sina partners Crashdïet. Det behövs något mer än en vandrandes Hell Hofer på scen och en gitarrist och bassist som står och gungar i takt. Jag hade gärna sett Hofer svettas lite mer!

Still - Jävligt bra!

July 27 - OFFICIAL NIGHTMARE RELEASE!

Dagen vi har väntat på sen första lilla yttringen om ett nytt album är här. Plattan låg redan igår ute på spotify, men jag vägrade att lyssna i väntan på den officiella releasen. Mina fjärilar i magen går inte att jämföra med något annat, satan vad det brinner nu! Jag är så jävla lycklig över att äntligen få kunna lyssna igenom skivan.

9 nya och färska och troligen helt grymma låtar väntar bara på att bli avlyssnade nu.
Inte nog med detta fenomenala släpp, Avenged Sevenfold kommer även att Live Streama en spelning via myspace, facebook och deras officiella hemsida nu på lördag som ett tack för att vi stöttat dom under den här tiden. Spelningen streamas från New York 7PM EST. (vilket jag tror är kring 01:00 här)

Nu är det igång. Now your nightmare comes to life!

Första dagen på festivalen, och två Crashdïet gig inbokade.
19:00 på P3 Live Session och 23:45 på stora scenen.

P3 LIVE SESSION - Det var givet att vara på plats på Crashdïet's två gig och det första tog plats på det varmaste stället på jorden, inne i Campus tältet. Svetten rann och det var ett under att inte Simon svimmade som han sprang runt. Trots värmen så var detta sjukt jävla bra, precis som väntat. Det här giget är också första gången, troligt nog, jag ser killarna live och det fanns inte så mycket mer att begära. Jag intog campus tältet i väntan på att få höra två, tre låtar, men setlisten liknande mer en spelning och var den perfekta försmaken på spelningen senare på kvällen!

Peter tog även Simons plats framför micken och tog ton till Noice's Bedårande barn av sin tid. Det var riktigt jävla grymt att höra Peter sjunga live och han gjorde det sjukt bra! Fy fan vad jag älskar Peter. Synd att han är gift, annars hade jag friat.




STORA SCENEN - Efter att ha sett killarna tidigare under dagen var jag mer taggad än någonsin på att få se dom springa ut på stora scenen och leverera ännu bättre än tidigare, - vilket dom också gjorde! Det är något med stora scener jämfört med mindre, jag älskar kontakten man får under spelningar på mindre scener samtidigt som det känns så jävla mycket bättre och mäktigare på en större scen.

Om någon hade tagit puls på mig under favoriten So Alive hade pulsräknaren sprängts, det var magiskt att bevittna den live och Simon var en gud på scenen med sina hesa skrik. Även denna gång tog Peter plats i mitten av scenen och sjöng ut till Bedårande barn av sin tid och var om inte ännu grymmare denna gång och gjorde mig lika jävla glad som förra gången.

Låtar som Riot In Everyone, Breakin' The Chainz, Native Nature, Chemical, In The Raw, Armageddon, Generation Wild och Queen Obscene/69 Shots kördes på löpande band blandat med grymt mellansnack och efter killarna tackat för sig tror jag inte att ni skulle ha hittat en mer nöjd människa än mig i publiken!

Det känns äntligen som att jag fått det bevisat, Crashdïet är nu bättre än någonsin!
Efter giget joinade vi även killarna och Bullet på efterfest. Vi tog några öl på något skumt ställe kallat Nocks och drog sedan vidare till hotellet. What happend at the after party stays at the after party, eftersom jag lät kameran ligga i väskan för allas skull.

Hemma igen efter en jävligt bra helg!
En jävligt bra helg, men för kall. Tror aldrig jag frusit så mycket i hela mitt liv, och att jag sen vaknade upp två dagar i rad av att mitt vänstra öga inte gick att öppna kunde jag gärna ha få sluppit, haha. Är det sommar eller är det vinter? den frågan ställdes flitigt. Men satan vad gött vi har haft det! Det är ju såhär i efterhand man bara kommer ihåg dom bra sakerna och myser av tanken.

Efter fyra totalgrymma spelningar, efterfest med Crashdïet och Bullet och fest 24/7 på campingen med grymt folk så är jag jävligt nöjd med helgen. Jag hade definitivt ångrat det om jag inte hade varit på plats och definitivt ångrat det om jag hade stuckit tidigare på lördagen och skippat Sonic Syndicate's spelning och missat att få hälsa på Nathan igen.

Bilder och filmer kommer upp här så fort som möjligt, det spritter i redigerings-och recensionfingrarna.

Fick ett härligt uppväckande idag av nelle som stod och misshandlade ringklockan,
Hon skulle komma förbi med min mobil, och efter att ha somnat klockan sex i morse var det ett under att jag ens hörde den, haha. Well, efter det kastade jag mig i säng igen och nu har jag vaknat någorlunda.

Förutom att slöa och fördriva tid har jag nyss läst igenom Angry Metal Guy's >recension< på Blind Guardians kommade platta "At The Edge of Time". Tankarna flyger, och jag måste säga att han gjorde mig orolig när han redan innan recensionen började snackade om hur den inte var 100%. Efter att ha läst recensionen så har jag ändå en känsla av att jag kommer att tycka om det grymt mycket trots vissa nedåtgångar. Den frågan man ställer sig är ju egentligen, kommer Blind Guardian någonsin göra skivor som Nightfall in Middle-Earth och Imaginations From The Other Side igen?

Hur som helst så börjar det börjar närma sig,  nästa vecka smäller det!

If Hansi's voice could kill?

Note to self: Det är för varmt med skinnjacka,

Tror inte den notisen skulle hindra mig från att dra på mig den dock, haha.
Fyndade ett par nya brillor idag för 50 spänn, eftersom mina älsklingsbrillor ligger och skräpar någonstans på Norway Rock området för tillfället, mycket sorglig historia. och kort och ointressant för den delen. Vi satt och drack en öl och sen glömde jag dom på gräsmattan.

Just nu väntar jag på att få kasta i mig lite mat och låter Crashdïet's Sick Mind ta över högtalarna. Jag tror att jag har utvecklat ett grovt beroende av den ända sedan eric spelade den i norge, den är så snuskigt bra! Senare ikväll ska jag kasta basen på axeln och dra vidare mot rep och date med bandet. Har en känsla av att det ända vi kommer göra är att dra igenom en låt och sen tagga sönder Trästock. hohoho... gött!

I need a shot of your sick mind, sick mind. Oh you’re sick and oh so sweet. So sick child, sick child. Such a sick child just like me. C’mon!

Lite avis på min gotröja?

Jag börjar tillfriskna nu och är redo att komma tillbaks till livet,
Har Norge sjunkit in? Nej, och frågan är nog om det någonsin kommer att göra det. Jag hade hatat mig om jag var er, jag hade velat offra en arm om jag var er, precis som ni fortsätter att antyda att ni vill göra, haha. Det där med att byta liv hade säkert varit gött för er så länge jag har turen med mig, men vilja leva mitt liv när jag ligger och dräggar framför datorn och pillar mig i naveln är nog inget att sträva efter.

Ska ge mig ut på stan idag och möta upp amy och växla in några norska sedlar och skylla på henne om jag shoppar. Trästockfestivalen börjar även närma sig och vi har kirrat bil till bandet så vi är redo att röja! Crashdïet på torsdag och Sonic Syndicate på lördag, har en jävligt bra känsla angående detta.

Until then...

Låt mig presentera: The Turtles guy!
Jag och nelle är nog ganska överrens om att detta var det bästa kapet vi haffade backstage. Jag menar, fuck Matt Tuck, fuck Parker Lundgren och fuck Kai, WE MET THE TURTLES GUY!

Haha, skämt åsido. Denna snygging var inom foto området alla dagar på festivalen och andra dagen hade han en turtles keps på sig och både jag och nelle höll på att smälla av, speciellt ms.chanelle. Har man en Turtles keps har man nelle i säng direkt, that's all I have to say. För att inte tala om hans snygga väst med patches på.

Hur som helst så lyckades vi träffa på denna killen sista dagen och jublade glatt över detta. Han var blyg men som ni ser på hans min så blev han jävligt stolt över att vi avgudade honom, haha. Tyvärr så var han lyckligt gift... han hade flickvän. bad för nelle.

Så killar, det är bara att pimpa er jeansväst och köpa en Turtles kepa!

Avenged Sevenfold  - Nightmare Official Music Video
Äntligen! Satan vad jag har gått och väntat på den officiella releasen sedan dom publicerade en teaser på youtube för två veckor sedan. Den är precis lika grym som jag förväntade mig, om inte bättre. Jag älskar låten och den här videon är precis så grym som den borde vara. Jag älskar storyn, alla scener, vinklarna, allas roller och framför allt hur killarna lyckas så bra med att behålla Jimmy i det nya dom gör.

The Rev's trumkit i slutet är hjärtskärande, men nästan det bästa med hela videon, den perfekta slutfinishen samtidigt som det känns så sjukt tomt utan honom i bild. Men det känns så väl att Jimmy är med oss och killarna hela tiden, det har A7X lyckats med så jävla bra att visa, att Jimmy konstant är med dom i fortsättningen.

Den perfekta kommentaren till den här videon förblir: "So wish Jimmy's death was just a FUCKING NIGHTMARE and that he was still ALIVE."

Och efter att ha hört den nya låten >Buried Alive< från kommande plattan Nightmare så blir jag bara ännu mer säker på att det här kommer att bli Avenged Sevenfold's år. med Jimmy nära intill

Detta är en historia försig, come on in and enjoy:

Efter Bullet For My Valentine var över och tårarna torkat intog jag och nelle samma front row plats som tidigare och inväntade Sebastian Bach. Motörhead och Sebastian Bach bytte nämligen plats kvällen till ära, stackars dom jävlarna som kom i sluttampen av Bach när dom tänkt se honom. Men som jag sa tidigare, Sebbe överraskade totalt! Satan vilket drag det var på honom! Sen blev man ju inte mindre shockad när han var så jävla snygg trots att det var ett bra tag sen han såg sina bästa år. Rösten var rysligt bra och med en norsk 19-årig gitarr elit på gitarr kunde det inte bli annat än en grym spelning. Att han öppnade med Slave To The Grind och sedan körde Big Guns, Piece of Me och 18 and Life var äckligt bra! Tro mig, att höra 18 and Life med original sångaren var allt annat än dåligt.

Utan Gamma Ray i norge och tillgång till backstage senare på lördagen så provade vi ändå att dra fram våra backstage pass från i torsdags och lyckades smita in i väntan på Motörhead. När jag senare inte kunnat hålla mig från att gå ut från backstageområdet och inte kom in igen och jag nelle stod och snackade på varsin sida av stängslet kom det en vakt och frågade om vi ville hänga med upp på scenen. "What?!" var allt vi fick ur oss, och strax efter ett "YES!".



Så där fick vi stå på scenen och njuta av spelningen från Motörheads point of view. Fyfan, det var inte dåligt! Tror ni det var sämre när jag sedan nästan går rakt in i Padge (gitarrist i bfmv) kramar honom, råkar släcka hans cigg och sedan går rakt på Matt Tuck det andra jag gör? Innan jag hinner säga det jag tänker kramar Matt om mig och säger "Hey, I saw you front row! You were awesome!" med hans sexiga engelska dialekt. Jag skulle vilja se mitt shock tillstånd just då faktiskt, jag kallsvettas bara jag tänker på det nu. Det var inte helt fel att stå och se Motörhead med Matt Tuck. Han är ännu snyggare än på bilder mina vännner. Innan han går ger han mig en till kram, och just då kommer det en vakt och skriker "Lemmy wants you and your friend for the after party at the hotel, do you wanna come?!" Ännu en gång står jag helt paralyserad och får ur mig ett "YES!". Vakten svarar "Okey, meet me downstairs later."

När Motörhead tackat för sig och Bach även joinat Lemmy på Vocals går alla backstage igen. Där får vi stå med vakten som frågat oss om efterfesten ett tag och vänta på klartecken. Medan vi väntar hinner även Bullet For My Valentine åka förbi med sin buss, där Padge får syn på mig och kastar slängkyssar och Matt pekar på mig och gör någon slags pekning om att jag ska joina dom på bussen. Yes, believe me, det skulle jag ha gjort Matt. Dom rullade nämligen vidare mot Ryssland och skulle inte joina efterfesten på hotellet.

Blonde, Bad And Beautiful som jag och nelle är så var vi redo att röja på efterfest med Motörhead och Bach och åkte mot hotellet. Väl där skulle vi just gå in genom hotell entrén då det kommer en vakt och ställer sig framför oss och säger: Nej, ni kommer inte in! Jag och nelle stirrar på varandra, skrattar lite nervöst och frågar om han skämtar. Men han är dödsallvarlig och hatet i hans blick uppenbarade sig ganska grovt. "vilket band är ni med?" frågar han sen, "Motörhead" svarade vi. "Ni har nu varit här tre kvällar med tre olika band, glöm att ni kommer in hit igen".

Med absolut noll anledningar att banna oss från hotellet och bara rent hat och personangrepp ringer survakten hotellchefen och får oss bannade från hotellet. Alla är på våran sida och grälar med vakterna och gör allt för att vi ska få komma in, men dom vägrade släppa in oss. Mikkey Dee kom till och med ut och frågade varför i helvete vi inte var inne på festen. När vi sa som det var blev han pissed och gick och snackade med vakterna och hotellcheferna. Men dom sket till och med i vad bandet som headlinade hela festivalen hade att säga, så mycket hatade dom oss.

Citerar Mikkey Dee: "det är priset ni får ta för att vara unga och snygga."

Det måste ha stuckit i deras ögon nå jävulskt. Dom höll nästan inte på att släppa in oss när vi var med Crashdïet tidigare på lördagen heller, Eric var tvungen att övertyga dom om att vi var vänner och från sverige. Förlåt för att vi har träffat dessa två band sen förut och inte är deras horor. Life's a bitch when you're ain't sanna and chanelle.



Kameran såg sitt sista ljus efter de där Motörhead bilderna också tyvärr.
Men har inte annat att säga än:

THANK YOU NORWAY ROCK!

Saturday - Sista sketna dagen.
Stack ner på hotell buffé och gjorde en repeat och började dagen hos snyggingarna i Crashdïet igen (som nog ogillar att jag lägger ut dessa bilder. sorry guys, bite the bullet). Vi började halsa bort bakfyllan, eller fortsätta bygga på fyllan, kalla det vad de vill. Sen var vi väldigt tvugna att sticka ner på festivalen för att Eric bara var tvungen att se Anvil, haha. Väl där så drack vi bärs, såg Anvil, dräggade backstage, funderade på vad fan vi skulle göra och stack till hotellet igen. Där det groggades vidare, blev lite väl dräggigt och missade Sabaton. Men what the hell, det kommer fler chanser!  

I rätt tid stack vi sen ner till festivalen och intog backstage igen, där simon bestämt skulle bada, haha, medan vi andra drack bärs och käkade pizza.


Sen var det dags för det bandet jag drömt om hela festivalen och alla jag träffade hatade;

BULLET FOR MY VALENTINE - Nu är vi där igen, händelser man inte kan beskriva med ord, det här är precis ett sånt ögonblick. Jag kommer ihåg att jag twittrade att när jag sett Matt Tucks face skulle jag kunna dö lycklig, och det var väl ungefär så jag kände också när Matt och killarna kom ut på scen. Det här är också ett sånt där tillfälle då jag har en total blackout för att jag var så jävla lycklig. Det här var det bästa för mig på hela festivalen, just med tanke på vad bfmv betyder för mig. Min oro över att dom skulle vara dåliga live försvann direkt efter öppningslåten Your Betrayal, fan vad grymt det var! Det var så mäktigt att äntligen få se killarna live (jag menar så jävla länge som jag väntat på det nu) att det var omöjligt att hålla tillbaks tårarna.

Det var en grym spelning rakt igenom, förutom en sak - inget mellansnack. Nej, det är sant, dom kom in, lirade bra som fan och gick ut igen.  Det tycker jag var riktigt kasst gjort, jag fick en div-känsla jag inte fått tidigare och tänkte på spelningar jag sett på internet och live dvdn där dom mellansnackar för fullt. Den här spelningen gjorde mig dock jävligt mycket mer taggad på att se dom i stockholm i november (!!!)

With too much cocaine tog vi oss igenom dessa underverk senare på fredagen:

GAMMA RAY - Kändes det konstigt att se killarna vi tidigare taggat upp med i deras louge på scen? Ja, den känslan är och förblir obeskrivlig, det var en sån jävla skum känsla. Men dom var självklart lika jävla kung som vanligt, Kai Hansens röst kunde fan spräcka bergen som omringade oss och det var lika samspelt som tidigare. Det gick dock väldigt fort, och vad som skulle vara en timme kändes som en halvtimma. Det var gött med folk och grova rysningar tog över under mästerverk som Send Me A Sign, Rebellion In Dreamland och New World Order. Kai's läderkepa åkte på under To The Metal och de två Helloween låtarna I Want Out och Ride The Sky stod också på setlisten.

Det är dags att använda ordet Brilliant! Sen när vi gick backstage igen och skulle tacka killarna för showen och berätta hur grymma dom var möttes vi av en övertaggad Kai som kramade om oss och sa att VI var awesome. Vi? Ursäkta men, nej, tvärtom Kai.



Queensrÿche - Nelles höjdpunkt och utan tvekan en av dom mest brillianta banden på festivalen. Geoff Tate's röst var helt sanslös live (med eller utan hår)! Det kändes verkligen ända in i benmärgen och det var sjukt nice stämning spelningen igenom. Det kördes tyvärr ingen Operation: Mindcrime, men Empire, The Thin Line och Jet City Women! Det var jävligt bra, lite tvärtråkigt ibland men jävligt bra musikmässigt.




Jag hade tidigare också gått och förälskat mig i en sjuk sweet kille som vandrade omkring backstage och bytt några blickar med honom. Ni ska veta hur jag undrade vilket jävla band han tillhörde. Jag höll på att smälla av när jag senare såg att det var gitarristen i Queensrÿche, och var väl nästan på plats uppe bland molnen när vi senare träffade honom backstage och stod och snackade med honom ett tag innan bandet skulle dra vidare. Undrar ni vem jag ska gifta mig med så har ni svaret här,

Låt mig presentera min man Parker Lundgren;

Såja, ett litet avbrott från Norway Rock uppdaterigen.
Haha, det är så roligt att läsa och höra era tankar kring det. Yes I know - det är beyond och helt sjukt, fråga inte hur detta blev möjligt. Men, there's more to come, minst två delar till iallafall. Ovan ser vad jag lyckades råffa åt mig, inte så dåligt! Ni vet ju hur nördig jag är när det gäller sånt där,

Jag antar att jag har fått vad jag förtjänar nu också. Jag har fått förkylningen from HELL och det känns som att jag är nära döden när som helst. Igår feberdrömde jag att mitt täckte bestod av patronbälten och satte mig på en stol i köket i en halvtimma utan att röra mig. Haha då har man fan rejäl feber, jag är helt knäckt. But that's nature, man har ju lärt sig att man inte ska få ha the time of life utan att betala för det sen också.

Tänkte bjussa på en av de få videos jag har från festivalen,
Denna när Slash och Kennedy kör Nothing To Say, min favoritlåt på Slash platta, med M.Shadows på vocals egentligen. Det var jävligt nice att höra den live, videon är filmad från mixertältet framför scenen.

Efter något för mycket Jack & Coke i hotellbaren innan läggdags vaknade vi upp i ett hotellrum med utsiken ovan, en Kai Hansen plinkandes på sin gitarr och färsk frukt och paj. Måste säga att det var den bästa bakfyllan jag haft med tanke på vad jag möttes av, haha. Tacksam över att Kai lånat ut sitt hotellrum till oss och lite småsur över att ha sovit bort Crashdïet spelningen gick vi bara några rum bort i korridoren och crashade Crashdïet hotellrum. Där killarna var i full gång att kolla igenom spelningen från samma dag som dom var jävligt nöjda med. Gött som fan!



Så när vi fått i oss någon bärs och kommit igång var vi tvungna att springa ner och möta upp Kai, vilket vi helt höll på att glömma. Jag tror både jag och nelle höll på att skita ner oss när vi möttes av en limmo som stod parkerad utanför hotellet och av Kai som snabbt bad oss hoppa in. Så där var vi, jag och chanelle och killarna i Gamma Ray. Jag tror nog att den upplevelsen är top tre på hela resan, känslan när vi gled in backstage, folk glodde så att ögonen poppade ut och jag och nelle gick ut ur limmon först är fan oslagbar, haha. Satan vad nice det var!

Väl där så gled vi in i Gamma Ray's louge där det fanns JD, bärs, sprit, chips, pizza och mat så det räckte för en hel armé. Någon gång i livet ska vi också ha det så gött! Timmen där innan spelningen är fan också oslagbar, haha. Bassisten Dirk var så sjukligt nervös att vi höll på att garva ihjäl oss, han sprang fram och tillbaks överallt, åt hela tiden och lirade darrigt på sin bas. Resten av gänget var dock hur lugna som helst. Dirk märkte att vi kollade lite skeptiskt på hans ätande och sa tillslut, "... I didn't had the time to eat earlier..."

Innan vi skulle inta front row fick vi även Kai och Zimmermanns backstagepass, så det var bara att röja!

Efter att vi tryckt i oss en burgare efter Immortal gick vi vidare på området,
I slowmotion vandrade vi vidare och hinner knappt reagera förren det springer fran en skäggig rödtott till oss och skriker att vi ska komma och joina hans polare på en bild. Han står i tältet där dom gör Henna Tatueringar och har tatuerat sönder hela sig själv och är totalt wasted, haha. Vi posar medan det tas kort och filmas, och just när vi ska gå därifrån får rödtotten syn på nelles Anthrax patch på ryggen och skjuter till.

"NO WAY!" skriker han och börjar berätta att sångaren i hans band Purified In Blood har en exakt likadan patch. Det är alltså trummisen i Purified In Blood vi har lyckats stöta på, och han blir så förälskad i oss att han ringer sin polare och ber han ordna backstage pass till oss. Ut kommer han med två pass där det står "Chick 1" och "Chick 2". Haha fetaste groupie namnen, vilket dom tyckte var sjukt roligt. Sen drog vi upp en sväng på scenen under Kamelot och drog sedan vidare mot "loungen" vid scenen och började se Slash där.

Sen lämnade vi loungen och mötte upp Kai Hansen. Det var jävligt gött att träffa honom igen, och efter ett återseende förflyttade vi oss mot mixertältet och fortsatte att se Slash där. Man blev ganska sugen på att lägga sig och rulla runt på mixerborden så att hela scenen skulle sluta i ett helvete, haha.


SLASH - Förutom Slash så var jag jävligt lycklig över att få se och höra Myles Kennedy, då jag älskat honom och Alter bridge under en längre tid. Han var verkligen grym live, och självklart likaså Slash. Det var riktigt grym stämning när dom körde Nightrain, Rocket Queen och min favorit från nya skivan, Nothing To Say med M.Shadows på vocals. Jag hoppades hela tiden att Shadows skulle komma utspringades på scenen, haha. Dock så kändes det fuckat att se Myles sjunga Guns klassikerna, men det var nice att se!

Efter Slash följde vi med Kai backstage och mötte upp Henjo och Dirk, gitarrist och bassist i Gamma Ray. Vi stod och snackade och drack öl och hade lika jävla roligt som förra gången vi träffades, haha. Det finns fan ingen gräns för hur kul vi kan ha, vi är på samma nivå när det gäller skämt. Henjo och Dirk hade förfestat hela dagen på flyget så dom var verkligen på g, så roliga har vi nog aldrig sett dom. Vi träffade även trummisen (Anders) i Purified igen och han höll på att dö pga synen av Kai Hansen. Så jag fick presentera Kai för Anders som var nära att svimma på plats. That was fucking beyond. när man måste presentera någon för Kai precis som att man är long time mates är man fan uppe på moln!

På torsdag vaknar vi upp som två slitna rövare i en okänd och tom husvagn.
Jag kommer ihåg att jag vaknade upp till att någon spelade Mustasch och mitt i yrandet fick jag panik och tänkte "spelar mustasch? varför i helvete har jag missat det?!". Jag var nästan påväg ut och panikera på campingen, men fick väl vett nog att komma på att det bara var campingen som var igång, haha. Efter att vi vaknat tog vi över campingen och började festen tidigt. Vi gästade läger efter läger och hittade till slut ett nice gäng som spelade Gamma Ray. Där mitt i rushen ringer Kai och meddelar att han kommer till festivalen senare på kvällen. Vi fortsätter att skåla och staplar sedan mot scenen redo att se Killswitch Engage och Immortal!

KILLSWITCH ENGAGE - Var inte på min måste-se-lista men kändes ändå jävligt nice att se. Höjdpunkten där var självklart Holy Diver covern, dom har gjort en så ruskigt bra cover på den! Howards röst väger upp mycket, men trots det så var det nästan bara ena gitarristen som det var mest röj på. Så, i helhet rätt så trista live, räddningen var Howards röst, om knappt det.

 

IMMORTAL - Innan Immortal skulle entra scenen så var jag och nelle så sjukt fyllehungriga att vi var nära döden. Våran deal var "vi ser tre låtar sen drar vi och käkar en burgare", men det blev långt ifrån så. Efter tre låtar passerat kunde vi inte slita oss, det var helt omöjligt. För trots att jag inte har lyssnat så mycket på Immortal så var detta bland det mäktigaste jag sett live! Dom var så jävla bra, så jävla bra att hela spelningen hann passera innan vi fick i oss någon sketen burgare. Det var nästan en Behemoth känsla, fast med mer tryck!


detta är bara halva torsdagen... there's more crazy shit to come.

Första dagen hade någon viktigpetter bestämt sig för att öppna upp himmelen och bjuda på vattenfall hela kvällen och natten. Men hindrar det folket från att samlas och se onsdagens storheter? hindrar det oss från att stå front row i 5 timmar? Nej, knappast. Trots regnet så var vi jävligt taggade när vi hoppade av bussen och vandrade in på festivalområdet! Första tanken som slog oss var att det inte var så stort, men det gjorde fan bara det hela ännu bättre. Stämningen var verkligen på topp och valet av EN huvuscen måste vara det bästa som gjorts. Vi snackade just om det senare på hotellet med en vakt, alla höll med om att det var det bästa med festivalen - att inget av storbanden krockade.

Först ut på Huvudscenen var:

AIRBOURNE - Dom bjöd på en riktigt bra spelning. Det borde finnas fler som frontmannen Joel O'Keeffe, satan vilket drag det var på honom! Han befann sig precis överallt på scenen, sprang ner i publiken, la sig på skivorna nedanför och gav fan den tråkigaste personen längst bak energin from hell! På något sätt var det också väntat, för han ser faktiskt helt crazy ut i allmänhet.

Vinet halsades under Cheap Wine & Cheaper Women, publiken blev galen under Runnin' Wild och jag njöt av Joels grymma stämma under Diamond In The Rough. Dom var väldigt samspelta, nu efter att ha sett dom live är jag övertygad om att dom kommer bli ännu större. Kvalité!





SAXON - Vad finns det mer att säga än att Princess of The Night var bland det härligaste som hördes från Norway Rock? Stämningen under den var helt crazy och det känns jävligt bra att ha sett dessa gubbar live. Heavy Metal Thunder och Denim and Leather var lika grymma dom också. Inte dåligt, men heller inte skitbra. en bra paus innan nästa storhet på scen...



MEGADETH - Det var aldrig så mycket tryck som det var under Megadeth på någon annan spelning under festivalen. Publiken var helt galen! med allt rätt. För mig som aldrig sett Megadeth förut var det självklart helt magiskt. Mäktigt! Mäktigt med en bra setlist a la Hangar 18, Skin O'My Teeth, Peace Sells, Holy Wars.., A Tout Le Monde. Tråkiga på scenen, men som jag brukar säga - med sådan bra och tung musik behövs det inte någon särskild scenshow för att underhålla.

Jag fick även en helt annan bild av Dave när han lirade omkring och log och skämtade. Efter att haft bra ögonkontakt med Dave spelningen igenom kommer det senare ut en vakt efter spelningen med två Megadeth svettband i handen. Folk blir som galna och försöker rycka åt sig dom, men vakten ryter åt dom och kommer fram till mig och nelle och säger "This is for you two from Dave Mustaine!".



TWISTED SISTER - Jävulskt mycket bättre än förväntat! Jag hade nästan inga förväntningar alls och hade undrat i veckors tid varför dom skulle headlina onsdagen framför Megadeth. Men halvägs igenom spelningen förstod jag faktiskt varför, dom var så sjukt mycket bättre än vad jag hade föreställt mig. Dom var faktiskt onsdagens headline och skulle inte ha platsat bättre som något annat. Vill tacka Dee Snider och gänget för att dom motbevisade mig. Är beredd att säga att Twisted Sister tar priset för bästa stämning på hela festivalen! Dee Sniders röst måste ha ekat i hela norge, och basisten Mark Mendoza är fan den brutalaste basisten jag sett!

Nästan det ända bandet med bara originalmedlemmar kvar och oslagbart samspelt. Jag ser fortfarande en halvt gråtandes Dee som försöker hålla inne lyckotårarna framför mig. Låtar som The Price, Stay Hungry, I Wanna Rock, We're Not Gonna Take It, Burn In Hell och Come Out and Play satt som ett smäck!

Nu är jag hemma i skit sverige igen!
Det känns så sjukt skönt samtidigt som det känns förjävla tråkigt också. Norway Rock har lätt varit dom bästa dagarna i mitt liv och absolut den grymmaste festivalen jag har besökt! Det är helt jävla sinnes! Allt som har hänt åker berg och dalbana i huvudet tillsammans med mitt sjukliga tinnitus.

Haha, vi hade inte ens med oss ett tält till festivalen för att vi var så jäva panka. Och sen när vi tänkte köpa campingpass för 800 spänn så funkade inte nelles kort så vi fick dom gratis. Vi crashade någon randoms husvagn första dagen och fick vi sova på lyxhotellet där alla kändisar bodde resten av dagarna, tack vare våran kära vän Kai Hansen. Tror fan ordet BEYOND inte ens räcker till för den här resan! Livet backstage är inte dåligt mina vänner. Jag har fått träffa så sjukt mycket trevligt folk och band. Att kunna snacka med dom musiker man ser så sjukt mycket upp till är oslagbart. Det finns inget som slår det. det vet ni som är lika frälst i musiken som jag,

Det har varit helt sjukt grymma spelningar alla dagar. Mäktigt är rätt ord! Vi drog av Airbourne, Megadeth, Twisted Sister, Saxon, Killswitch Engage, IMMORTAL, Slash, Gamma Ray, Gary Moore, Cavalera Conspiracy, The Cumshots, Queensryche, Anvil, Bullet For My Valentine, Sebastian Bach och Motörhead. Resten lyssnade vi på lite backstage. Vissa shockade mer än andra, och däribland Sebastian Bach. Han var riktigt grym på scen! Vi var tyvärr för bakis för att se Crashdïet eftersom dom spelade 12:00, men vad gör det när vi bodde i samma korridor och kunde se spelningen tillsammans med dom sen?

Jag tänkte dra updates i etapper med bilder. be aware

Hoppas ni ursäktar att jag måste sova bort fyra dagars konstant fylla och blåmärken.

Fyfan hörrni,
Efter att ha liftat till Oslo igår och inte sovit på ett dygn så kom vi äntligen hit. tror fan inte det finns ord för hur sliten jag är. Om ni har följt min twitter förstår ni nog hur sjukt jävla bra vi har haft det i norge. Det finns inga ord som kan förklara och kommer att få er att inse. Med lite bilder så kan jag ju försöka iallafall, haha.

Vi sticker till sverige imorgon med flyget så jag uppdaterar efter jag har värmt upp min säng.

Imorgon klockan 10:00 lyfter vi mot oslo,
Eller rättare sagt mot Arlanda, och sedan lyfter vi därifrån mot Oslo. Det lär behövas en och annan sup på ombord för att lugna nerverna. Vi kommer att befinna oss i nörje till och med tisdag nästa vecka, tills dess får ni klara er gott och väl utan mig.

Jag kommer att twittra under festivalen, jag finns på http://twitter.com/sanibo
Men som ni ser har jag också lagt upp en twitter ruta så det räcker om ni kikar in här och kollar in läget. Tänkte dra den twittringen på ren och vacker svenska också, så jag slipper göra mig oförstådd på engelska efter några bärs.

MOT NORWAY ROCK!
HA DET GÖTT, FÖR DET SKA JAG HA!

- Uppdaterar mitt i "packandet".
Mitt i musikens esse och lite Annihilator. Och nej, jag har inte börjat packa och gud vet när jag kommer att börja göra det. jag har väldiga problem när det gäller att ta tag i packning, det vet ni ju vid det här laget. Det är så mycket mer frestande att hänga inne på youtube.

Någon frågade angående playlists på spotify. Jag rensar, tar bort och gör nya omvartannat. men kan bjussa på två stycken som jag uppdaterade idag: >PURE ORGASM< och >HELL ON HIGH HEELS<. Varsågoda och njut,  Sen antar jag väl att det bara är att trycka på min profil så kommer all min skit upp.

nej... dags att återgå.

Bloody sunday,
Det här blir den sista dagen jag förmodligen kommer att blogga på sisådär en vecka. Ni har väl inte glömt att jag sticker till Norge imorgon? naa, trodde väl inte det. Jag ligger i sängen och funderar på vad som ska packas, och har väl egentligen inte kommit fram till något annat än att jag inte behöver ha med mig så mycket som jag tror. Pengar, mobil och kamera är väl det som står högst upp på listan.

För att citera nelle så har vi "resfebern from HELL!" och kommer förmodligen tuppa av om vi inte lugnar våra nerver snart. YR visar dessutom toppenväder alla festivaldagar, satan så nice! Av vad jag hört så har norge haft regn i tre veckor och lagom till norway rock så klarnar det nu upp,

Jag funderar även på att dra en >michaela< och twittra under festivalen. Enbart för att jag haft så roligt då jag har följt hennes twittringar från peace & love, haha! svinroligt,

                                                         playing: Slash featuring M. Shadows - Nothing to say

... I'm a servant, I'm a leader. I'm a saviour, I'm a sinner, I'm a killer. I'll be anything you want me to be.



Borde jag ångra att jag köpte Ozzy's platta till morsan? För den är säkert inne på sitt 20e varv och hon tar glatt över största högtalarna och överröstar min musik. Inget emot Ozzy, jag älskar senaste plattan, men jag vill kunna lyssna på Behemoth utan att Ozzy kommer in och joinar Nergal på vocals, haha.  

Förutom att jag inte har en lugn stund, har ett väldigt upptaget och intressant liv för tillfället och laddar upp diverse batterier till alla tekniska prylar som ska med till norge, har jag har blivit påverkad av >Pelle< att se serien Six Feet Under. För det finns inget han har tjatat om så mycket som den, möjligen Dexter. Och som en slavisk bloggläsare är det ofrånkomligt att bli påverkad. (sen är det ju kanske så att jag litar på pelles kungliga smak inom serier också). Funderar på att sluta se efter att bara ha sett pilotavsnittet, men... nä. Kan ju hoppas att det inte slutar i ett maniskt beroende,

Official album cover for Nightmare. Magiskt. 

Tracklisting:
1. Nightmare
2. Welcome To The Family
3. Danger Line
4. Buried Alive
5. Natural Born Killer
6. So Far Away
7. God Hates Us
8. Victim
9. Tonight The World Dies
10. Fiction
11. Save Me

Genom att förhandsboka Nightmare så kommer man att få en limited demo av låten Nightmare där The Rev hann lägga sina trummor på ett elektroniskt kit. Enligt Zacky så var han väldigt stolt över det och vill att alla som hann beställa bonuspacket innan det tog slut ska dela med sig av demon. Om jag hade haft pengar hade jag inte tvekat en sekund att förhandsboka. Något som är säkert är att inom snart framtid kommer hålla Nightmare i mina händer, med eller utan pengar.

Bara fyra veckor innan det här, vad jag tror, mästerverket släpps. 

"I want our fans to know that with Jimmy in our hearts, our journey to record has officially began. Jimmy helped leave this world an amazing gift and now it's our job to make sure to deliver that gift to our fans." 

Don't forget: 27 juli

---

Genom att bli medlem på Volbeat's Rebel and Angels kan man nu kolla studio reports och updates innan albumsläppet 10 september. Av vad studio updaten säger så kommer det inte finnas en ända ballad på plattan. Det låter enligt mig helt jävla gudomligt, vi väntar definitivt något grymt här.

In och registrera er på volbeat.dk och kolla in materialet! Den 9 juli släpps även en video från Rock Am Ring. Det är även klart att det blir Entombed och danska The Kandidate som öppnar upp för Volbeat i höst.

"We still blend different styles of punk, rock’n’roll, rockabilly, metal, heavy metal, thrash metal, country – we still keep it very open, it’s just music! I cannot say too much about it right now, but we’re really excited about it and it’s going to be very, very cool." - Michael Poulsen

Det är konstigt att man kan gå så jävla mycket i umeå när vår shoppingutbud är minimalt. och ändå har jag kutat ihjäl mig idag, fram och tillbaks, fram och tillbaks. Tror nästan att jag skyller det på lisa, känns som en bra lösning, haha. Men allt är fan gjort nu, startpengarna är växlade och jag fick med mig lite kraffs hem också.

Är lagom sliten efter en natt med en dröm då Bullet For My Valentine sög live och jag tog Matt's plats framför micken, sen blev jag uppdragen klockan 06:00 (fyra timmar efter jag lagt huvudet på kudden) av pappa som skulle skjutsa in mig till stan. Det var ganska kört att kunna somna om sen. Jag har inte råd att roa mig sista dagarna i umeå heller, men jag klarar mig nog. Jag ska nog ägna helgen till att äta upp mig inför norge då jag lär svälta, haha.

Med en Ozzy galen morsa så fick jag pengar in på kontot och kommandot att köpa Scream också. Gött!


Visst är dom norska slantarna roligare än våra trista lappar?

                                                                                                                 Taylor gör mig lesbisk

Idag ska jag sticka på stan och möta upp lisa,
Ska växla in lite pengar till norska kronor och försöka att inte köpa massa skit. Det blir fan ett under om jag överlever norge ekonomiskt, det är så sjukligt dyrt i vårt grannland. så sjukligt dyrt att jag nästan börjat hata landet innan jag ens varit där, haha. Jag menar, bara Norway Rock biljetten gick på 2300:- och då är inte camping inräknat.

Solen steker här idag, så det är väl bara att dra på sig jeansshortsen och patronbältet, greppa ipoden och dra vidare.

soon my friends, soon...

Det här låg i min mailinkorg för två dagar sen. Haha, den här bruden vet definitivt vad hon snackar om! Det är jävligt roligt när man får sånt här och vet att bloggandet uppskattas. Jag håller med >sofie< angående att jag inte skulle blogga om jag inte visste att folk läste det jag skrev, för det skulle jag inte. Tack som fan Larisa! you got it all right,

Annars så har jag just avslutat min sista dag som målare. Det blev dock inte så mycket målande idag eftersom regnet och åskan tog över, men jag klagar inte. Jag har arbetsskador så att det räcker, hehe.

Jag sitter och kollar in Sonic Syndicate's making of av en kommande video till låten "My own life". Videon släpps den 1 augusti och verkar bli riktigt nice! But that's not it, det är låten i bakgrunden som oroar mig. Nu ska jag inte säga att lugna låtar är förbjudet, för det är det inte. Kolla bara på "My Escape", en totalgrym låt som fortfarande låter Sonic. Men det är på grund av styrkan i Rolands röst. Nathan har också en grym röst, men den har en tendens att låta mer kommersiell, och just därför gnager låten i bakgrunden på mig. Men, man ska aldrig säga något före man hört allt..
 
the video is going to be awesome