SANIBO

Detta är en historia försig, come on in and enjoy:

Efter Bullet For My Valentine var över och tårarna torkat intog jag och nelle samma front row plats som tidigare och inväntade Sebastian Bach. Motörhead och Sebastian Bach bytte nämligen plats kvällen till ära, stackars dom jävlarna som kom i sluttampen av Bach när dom tänkt se honom. Men som jag sa tidigare, Sebbe överraskade totalt! Satan vilket drag det var på honom! Sen blev man ju inte mindre shockad när han var så jävla snygg trots att det var ett bra tag sen han såg sina bästa år. Rösten var rysligt bra och med en norsk 19-årig gitarr elit på gitarr kunde det inte bli annat än en grym spelning. Att han öppnade med Slave To The Grind och sedan körde Big Guns, Piece of Me och 18 and Life var äckligt bra! Tro mig, att höra 18 and Life med original sångaren var allt annat än dåligt.

Utan Gamma Ray i norge och tillgång till backstage senare på lördagen så provade vi ändå att dra fram våra backstage pass från i torsdags och lyckades smita in i väntan på Motörhead. När jag senare inte kunnat hålla mig från att gå ut från backstageområdet och inte kom in igen och jag nelle stod och snackade på varsin sida av stängslet kom det en vakt och frågade om vi ville hänga med upp på scenen. "What?!" var allt vi fick ur oss, och strax efter ett "YES!".



Så där fick vi stå på scenen och njuta av spelningen från Motörheads point of view. Fyfan, det var inte dåligt! Tror ni det var sämre när jag sedan nästan går rakt in i Padge (gitarrist i bfmv) kramar honom, råkar släcka hans cigg och sedan går rakt på Matt Tuck det andra jag gör? Innan jag hinner säga det jag tänker kramar Matt om mig och säger "Hey, I saw you front row! You were awesome!" med hans sexiga engelska dialekt. Jag skulle vilja se mitt shock tillstånd just då faktiskt, jag kallsvettas bara jag tänker på det nu. Det var inte helt fel att stå och se Motörhead med Matt Tuck. Han är ännu snyggare än på bilder mina vännner. Innan han går ger han mig en till kram, och just då kommer det en vakt och skriker "Lemmy wants you and your friend for the after party at the hotel, do you wanna come?!" Ännu en gång står jag helt paralyserad och får ur mig ett "YES!". Vakten svarar "Okey, meet me downstairs later."

När Motörhead tackat för sig och Bach även joinat Lemmy på Vocals går alla backstage igen. Där får vi stå med vakten som frågat oss om efterfesten ett tag och vänta på klartecken. Medan vi väntar hinner även Bullet For My Valentine åka förbi med sin buss, där Padge får syn på mig och kastar slängkyssar och Matt pekar på mig och gör någon slags pekning om att jag ska joina dom på bussen. Yes, believe me, det skulle jag ha gjort Matt. Dom rullade nämligen vidare mot Ryssland och skulle inte joina efterfesten på hotellet.

Blonde, Bad And Beautiful som jag och nelle är så var vi redo att röja på efterfest med Motörhead och Bach och åkte mot hotellet. Väl där skulle vi just gå in genom hotell entrén då det kommer en vakt och ställer sig framför oss och säger: Nej, ni kommer inte in! Jag och nelle stirrar på varandra, skrattar lite nervöst och frågar om han skämtar. Men han är dödsallvarlig och hatet i hans blick uppenbarade sig ganska grovt. "vilket band är ni med?" frågar han sen, "Motörhead" svarade vi. "Ni har nu varit här tre kvällar med tre olika band, glöm att ni kommer in hit igen".

Med absolut noll anledningar att banna oss från hotellet och bara rent hat och personangrepp ringer survakten hotellchefen och får oss bannade från hotellet. Alla är på våran sida och grälar med vakterna och gör allt för att vi ska få komma in, men dom vägrade släppa in oss. Mikkey Dee kom till och med ut och frågade varför i helvete vi inte var inne på festen. När vi sa som det var blev han pissed och gick och snackade med vakterna och hotellcheferna. Men dom sket till och med i vad bandet som headlinade hela festivalen hade att säga, så mycket hatade dom oss.

Citerar Mikkey Dee: "det är priset ni får ta för att vara unga och snygga."

Det måste ha stuckit i deras ögon nå jävulskt. Dom höll nästan inte på att släppa in oss när vi var med Crashdïet tidigare på lördagen heller, Eric var tvungen att övertyga dom om att vi var vänner och från sverige. Förlåt för att vi har träffat dessa två band sen förut och inte är deras horor. Life's a bitch when you're ain't sanna and chanelle.



Kameran såg sitt sista ljus efter de där Motörhead bilderna också tyvärr.
Men har inte annat att säga än:

THANK YOU NORWAY ROCK!