SANIBO

Hey guys,
Nu är jag hemma och känner mig allmänt död med nackspärr och tinnitus. Men jag klagar inte eftersom det här var en sjukt lyckad helg! Jag trodde inte att något kunde slå det jag hittills har fått uppleva, men tydligen så hade jag fel och det blir bara bättre och bättre. Att jag förutom att få uppleva GRYM live-musik i piteå också fick träffa Lisa, as in Lisa Bjernhagen min rockerblogergirl gjorde allt fullständigt, grädden över moset, pricken över i:et osv. Att jag sedan på det fick träffa Dennis och Rockabetty var ju bara så awesome! Trevliga som väntat, jag älskar bloggvärlden och alla grymma bloggare som man träffar.

Ni får ursäkta mitt fjortis-utfall i inlägget nedan men jag blir helt till mig när något såntdär händer, särskilt en såndär sak. som att träffa Jocke Berg och Vic Zino i ett av mina favoritband, Hardcore Superstar, det kunde jag som sagt aldrig drömma om. och sen händer det liksom, då flippar jag totalt, haha. Jag har även lyckats få min grymma kusin att älska spelningar och konserter lika mycket som jag, så hon är fast! Mission completed.

Jag har märkt bilder hela kvällen. Först ut är:

Dead by April @ PDOL 09

I FUCKING LOVE THIS!
Guys, ni kan aldrig gissa vad som hänt och jag vet inte hur jag ska börja berätta heller. Jag kan knappt fatta det själv om man säger så. Igår var det bästa på hela helgen, jag träffade Lisa och Dennis och vi taggade jävel på Hardcore Superstar och fick vittna en gryyyym konsert! Jocke hoppade ner från scenen och jag och lisa fick känna på the man himself, det var en grym konsert helt enkelt. Dom körde 6 låtar från nya skivan (beg for it, shades of grey, into debauchery, nervous breakdown, illegal fun, spit it out) om jag inte minns fel och det var njuutning som fan! Jockes röst är to die for.

Efter konserten rundade jag scenen och fick se en liten folksamling vid stängslet på backstage-stället. Jocke var där och signerade för fullt. Jag sprang fram och tog det ända jag hittade, en tjuga, och han signerade den. Folk gick och tillslut var vi bara ett skönt gäng som stod och snackade lite med Jocke, men han gick ganska snabbt och sa att han kunde skicka ut resten av bandet. "Hare gött!" sa han innan han gick. Sen tjugo minuter senare kommer Vic gåendes!. Vi frågade om en bild ihop, och tvärt emot Jocke så lyfte han stängslet åt sidan och kom ut till oss! Han är så jävla snygg den killen! Vic Zino. Jag kunde väl aldrig drömma om detta,  faktiskt inte, haha. Dom andra i bandet kunde inte komma ut så han tog min och en annans tjejs tjuga och gick in backstage för att få dom signerade, efter ett litet tag kom han tillbaks med tjugan signerad av alla i bandet inkl. han själv. Han höll även en ros i handen och när han närmade sig sa han "jag vet inte vart den kommer ifrån, men du får den av mig." Då fick jag fan andnöd, han gav mig en fucking ros. say what? haha. Sen blev det lite mer snack innan jag var tvungen att gå, då även han var påväg ut. Så jag gick innanför stängslet och sa hejdå, så vi kramades och medans sa han "Det var grymt trevligt att träffa dig" Jag sa detsamma och sen när jag gick vinkade han och sa "vi ses" med världens jävla sweetaste leende.

fucking awesome.

Nu är första dagen på PDOL avklarad och Dead by April och Hammerfall sedda! Fifan säger jag bara, vilket drag! Hammerfall var GRYYYMT! Ja alltså som vanligt så kan inte ord beskriva, men det var helt underbart. Längst fram på DBA efter att ha genomlidigt veronica maggio, och det var helt rätt så grymt!  Sen ska vi inte ens tala om Hammerfall, fyfan vad grymt! That's what I call real fucking music. Joacim Cans är mannen! Jag fångade oscars plektrum också, SÅ GRYMT! Sen var det ju inte så illa heller att den första vi träffade när vi kom in på området var just Joacim, jag trodde jag skulle smälla av.

Den dosen av live-musik jag har haft abstinens för försvann direkt efter gårkvällen, men fortsätter idag när hardcore superstar väntar! Jag funderar dock på hur jag ska göra med mina headbang-smärtor, dom är inte nådiga, även inte mitt tinnitus som har bestämt sig för att stanna. Jag träffade även Lisa igår!  som man har väntat på det och mer sweet tjej får man leta efter, träffade även my awesome girls amy och ester! Bilder kommer upp senare, jag har inte tid med det just nu. men den som väntar på ngt gott..

JOACIM CANS!
jag ser ut som ett fittnylle men whatever, it's fucking joacim cans.


Dead by April live! filmat av mig,


Hammerfall live! filmat av mig.

Jag kom och tänka på en rolig sak som hände på peace&love. det var en kille som sprang fram till mig och började skrika att jag måste vara "tjejen i ica-reklamen" (vilken tjej det nu kan vara). Jag körde på meningen "jaa det är jag!" och sen garvade vi lite och sen var det inte mer med det. Senare sprang vi på några till och även där började det snackas om att jag måste vara tjejen i ica-reklamen. Han sa "men det är ju du! det är hon!" och hämtade sin kompis och sa "kolla, det är tjejen i ica-reklamen!!". hans kompis granskade mig lite och sa "jaa det är ju fan hon! är det du?". Jag körde fortfarande på "jaa det är klart är jag!", but that's just weird. jag fick känna mig lite famous for a moment. Trots mängden alkohol som talade hos dom, haha!

Man kan ju inte undgå det tråkiga med att Hultsfred kanske är över för gott. Antalet sålda biljetter iår var riktigt kasst och det har nu gått dåligt för hultsfred i tre år i rad, vilket gör så att arrangörerna Rockparty måste göra sitt bästa för att rädda bolaget. Det känns ju riktigt surt att det kanske lägger ner och att man inte ens hunnit vara där än. men enligt mig så är det artisterna som sviker, dom får inte tillräckligt med bra artister bokade och då intresserar sig inte folk lika mycket, då väljer man annat.

Eftersom jag somnade efter jobbet är inte alls trött nu, så jag ska lägga mig och läsa lite om some good music innan jag somnar. sleep well rockers.



jag är grymt nöjd över bilderna på backyard från p&l måste jag säga.

Hey guys, har ni haft en bra dag?
Jag sitter och läser om och kollar på bilder från Hultsfred på rockfoto.nu. Det är grymma bilder på Kings Of Leon och dom får bra recensioner. man vill ju inget annat än ha upplevt det när man läser om det kan jag lova. Ja, medans jag drömmer mig bort till konserter och upplevelser så jag ju berätta att jag har krattat gräs och rensat ogräs hela dagen. då vet ni det. så kan ni få känna på lite skadeglädje också, haha. Det är tydligen en viktig person på besök på campingen och vi fick helt plötsligt, från att ingen har brytt sig om oss alls, "skäll" idag om att vi var för slöa. Visst är mitt liv spännande just nu? mycket. Det är tragiskt att jag sitter här och längtar efter helg på mitt sommarlov...

Jag ska snart höja volymen på musiken och börja städa mitt rum. hur jobbigt det än är, för nu ser det förjävligt ut, så måste det göras. någon som känner för att göra det åt mig? nej..tänkte väl det.  Det måste iallafall göras, men det går lättare med musik så jag klarar mig nog. även fast det känns som att mitt huvud ska sprängas när jag böjer mig ner.. och tro mig.. jag kommer få böja mig ner många ggr.

Här är sista bilderna från peace&love som jag inte visat än. den hetaste dagen där och man dog av hetta på melody club, samtidigt som man försökte hoppa och sjunga med. pubilken dog sakta med resten av bandet av värmen.

Melody Club @ Peace&Love 27/6-09

Nya mötley-linnet, hot indeed?

Jag är fortfarande hos kusinerna, men imorgon sticker jag hem och då blir det bloggning på hög nivå igen! Jag har dock lyckats bli förkyld och jävlig nu, jag är verkligen helt nere, tror t.o.m att jag har feber. men allt kommer väl nu i efterhand antar jag. Alla som jag snackat med som har varit där är sjuka just nu eller har varit, och det är väl helt förståeligt med tanke på hur man levde där. jag börjar dock känna mig som en människa igen, förutom förkylningen, och jag äter normalt och känner mig levande. Jag sörjer dock bilderna från campingen och alla andra bilder än från konserterna som blev raderade i ren panik när minneskortet blev fullt under mötley crüe. Jag har suttit med diverse program hela kvällen med ett hopp om att bilderna ska dyka upp.. det gör dom dock inte. Men jag kan ju alltid trösta mig med att jesper deckade och missade hela mötley-konsertern, haha!

Jag har det great här i boden och jag får hänga med min grymma kusin, that's always fierce. Jag planerar lite inför pdol om jag nu ska dit också. Och jag har laddat upp videos från mötley och bring me the horizon på youtube nu, om ni vill se är det bara att klicka >här< 

här är några bilder som fanns kvar i kameran,


jag omringad av heta rockers!



bild tagen av fredde på min och toves heta tischa

sliten campingen efter alla börjat sticka hem? yes indeed.
bild tagen av eveelinas.blogg.se! (hoppas det var ok eve)

Hey guys,
Puh, det är inte förrens nu som jag verkligen börjar återhämta mig efter peace & love, jag har knappt kommit ikapp mitt vätskebehov än och verkligen inte mitt sömnbehov. jag bara äter och äter och blir aldrig mätt, men när man var så envis som jag och var tvungen att stå längst fram i sju timmar så får man ju skylla sig själv. Jag är fortfarande bara grymt lycklig iallafall, jag kan inte sluta tänka tillbaks på allt som hände och allt vi gjorde. Det var länge sen jag hade så roligt, believe me, det var värt det att åka närmare 9 timmar för att få leva livet utanför pissumeå. Jag sitter mest och längtar tills nästa år så vi måste dit igen! det är ett måste. Liksom bara själva gemenskapen övervann ju allt, so damn awesome. Jag höll för övrigt på att smälla av pga alla snygga killar inne på campingen också, ni skulle bara ha sett, särskilt allt sleazare som det bara kryllade av och som är så sjukt jävla heta. I umeå existerar det inte en sleazare av vad jag har sett så det var väl ungefär likamed paradiset för mig.

Igår medan jag gick runt i koma så laddade jag upp lite klipp på youtube. de klippen som vart bäst. Och jag är så glad att jag filmades "we" på Volbeat, för den låten måste vara en av dom bästa som gjorts, jag älskar den. Jag hade väldiga problem med att få allt att rymmas på mitt mini 2GB minneskort som inte alls räcker till, men jag hann filma på backyard  och volbeat. jag fick en alldeles för liten snutt från mötley när dom körde S.O.S, och jag hann filma bra på bring me the horizon, men det har jag inte laddat upp än. nu får ni njuta av backyard babies och volbeat!

 

melody club

Det ända jag har att säga är att jag är världens lyckligaste människa. Jag blir alldeles tårögd när jag tänker på vad jag faktiskt har upplevt dom här dagarna. Ja, ni anar inte vad jag har upplevt, jag spricker för jag vill berätta allt och bara spotta ur mig orden! Jag vet inte hur jag ska börja, men jag tror att jag helt enkelt tar dag för dag och berättar konsert efter konsert.

Minns ni att jag sa att Torsdagen skulle bli den bästa dagen i mitt liv? Det visade sig bli bättre än den bästa dagen i mitt liv, den visade dig bli något jag aldrig ens drömt om. Jag sprang för att få en bra plats på dagens första inplanerade spelning, Backyard Babies och jag stod längst fram precis som jag alltid planerar. Enligt mig blir det ingen konsert om man inte står längst fram, det är så mycket mer man får känna på då. Dregen och nicke och bandet entrade scenen och jag trodde att jag skulle smälla av, yes dom finns på riktigt liksom. Dregen körde grymma solon, nickes röst var underbar, likaså dregens och jag har världens grymmaste kort från konserten.  Dregen var lika snygg som på bilderna fast snyggare, han så sjukt snygg och nu har jag sett honom live. Jag hade ögonkontakt med nicke och jag sjöng med och filmade låtarna, underbart. Is that it? nejnejnej, efter Backyard Babies körde Monster Magnet igång, vilket jag dock inte hurrade över eftersom dom bara har en bra låt och inte var sådär jätteroliga on stage. Efter att ha stått fyra timmar längst fram på samma plats var det äntligen dags för Volbeat att köra igång och jag grät när jag insåg att jag såg dom live. När Michaels obeskrivligt grymma röst dånade ut ur högtalarna kunde jag knappt tro det, så otroligt grym spelning!! Med låtar som the garden's tale, maybellene i hofteholder, I only wanna be with you, guitar gangsters and cadillac blood och slutligen we så trodde jag inte att kvällen kunde bli bättre. men oj vad fel jag hade.

Efter ytterligare 2 ½ timme så var det äntligen dags för det hela festivalen väntat på, Mötley Crüe. Självklart står jag längst fram ävem där och Vince röst kom som en käftsmäll, för fyfan vad bra han är live! Hela konserten, alla låtar, allt on stage, allt var rakt igenom helt jävla underbart. Vince sprang omkring på scenen och var så himla härlig, och varje gång han kom ut på scengången mitt emot där jag stod fick vi ögonkontakt, vilket för mig var heeelt jävla amazing. Jag har rockat och sjungit med på en Mötley Crüe konsert och samtidigt haft ögonkontakt med Vince Neil IRL. Det är inget speciellt, eftersom han kollar på alla andra, men för mig känns det jävligt bra! Och synen av Nikki Sixx, Mick Mars och Tommy Lee var något jag aldrig heller kommer att glömma. Och nu till det mest otroliga som hänt i mitt liv: Tommy Lee tar scenen i sina egna händer och får jubel från publiken, och helt plötsligt hoppar han ner från scenen och springer fram just DÄR JAG STÅR! Jag har chansen och jag tar den. Jag tar överallt på Tommy Lee och tar även hans Jägermaister-flaska (som dock fördes vidare ut i publiken för alla att dricka) och efter att jag insett vad som just hänt brister jag totalt. Det är utan tvekan det bästa som hänt, det här var min bästa konsert ever ever ever. Jag har upplevt det som så många drömmer om och jag älskar det här livet!


På fredag sprang jag och Tove för att se Bring Me The Horizon i hettan och det var samma sak där, helt overkligt grymt bra. Vilka är det som snackar skit och säger att dom inte är bra live? Oli är grym live och likaså dom andra, no doubt. Jag stod längst fram, ofc, och självklart hoppade Oli ner från scenen och jag får ta på ännu en dröm-man i mitt liv! Tårarna var nära där också eftersom allt som hände mig inte kändes verkligt på något sätt, kunde verkligen allt hända mig på en gång? Jag levde på moln och fortsatte att leva på moln efter Pete Doherty och Babyshambles on stage. I fucking love pete! Han är så mysig och efter att ha njutit av låtar som fuck forever, delivery, carry on up the morning och albion längst fram även denna gång så kände jag bara kärlek, det var underbart. Senare förflyttade jag mig för att se The Sounds och man visste ju att man inte skulle bli besviken efter den spelningen, det var grymt! Maja, som för övrigt är äckligt snygg, var grym on stage och det var kort sagt felfritt och grymt. Och Jacob Widén (neverstore) gästade the sounds på scenen och gjorde en cover på början av Living In America, det var grymt det med! Sen skippade jag och opeth, alice in videoland och satyricon för att fortsätta party like a rockstar på campingen med alla grymma människor.

Lördagen, den sista dagen, var helt klart den bästa dagen med sällskap men dock den sämsta med artister. Jag fick iallafall se mitt älskade Melody Club för tredje gången och även där hade jag turen att få Kristoffer slängandes på mig. life is wonderful. Efter melody club så hann jag med lite party och pizza (el taco) innan jag ytterligare en gång sprang till festival-området och fick uppleva en grym Sonic Syndicate spelning! Den stämningen var verkligen bäst efter Mötley's, för alla rockade verkligen på och det fanns inget som ingen gjorde. Moshpit's och wall of death, vatten everywhere och nu tror ni mig säkert inte, men Richard (sång) körde en stage dive och jag fick känna på armar, rygg och ass. that's all I'm saying. Jag har tur och jag älskar det. Sen fortsatte festen hela natten som om det inte fanns något stopp, solen gick upp och ingen verkade bry sig för allt fortsatte. Klockan 07:00 deckade jag i mitt tält.

Solen stekte så in i h-vete hela dagarna och vi gjorde allt för att överleva, haha. Livet var en fest varje dag och allt kändes underbart, det är sådär livet ska vara. Jag lovar er att det var grymt roligt, vi hade så himla roligt och jag älskar att man träffar så grymma människor också! Som sagt, om ni bestämmer er för peace&love nästa år lär ni inte ångra er, för det var amazing. fucking unbelievable. Jag saknar det sjukt mycket nu när jag sitter här hemma, trots att allt stank och man såg ut som fan så var det underbart. Hoppas man sticket dit nästa år och får träffa alla igen.

Bilder kommer imorgon! nu ska jag käka chips och sova. sorry för uppsatsen,
kisses.

jag och min kaninhomie

Damn sunday,
Kommer den alltid att vara lika tråkig? T.o.m på loven får man den där söndagskänslan, det är som att den aldrig försvinner, vad man än gör. Ja, idag har man ju som sagt tappat en timme, så jag gick upp med hopp om att mamma hade lyckats ställa om alla klockor, vilket hon då inte hade gjort. Så jag tappade en timme bara sådär. Det gjorde iofs inte så mkt. Har inga planer, har funderat på att ta en söndagssolning men jag känner mig lite snål. Har känt för en promenad ett tag nu också, men den rätta musiken kan det bli riktigt skönt. Men det är samma snöstorm som igår, så det känns inte så lockande längre,

Nej, det blir nog att sätta på musik och låta tiden gå! Mustasch känns mer än rätt idag, jag kom även att tänka på live-spelningarna, underbara tider. Saknar killarna nu, får hoppas på ännu mer Mustasch i sommar. I'm not done at all. Börjar få astinens igen, house of metal börjar avta och snart behöver jag live-musik igen!


Mustasch, Storsjöyran 08,
Foto: Me

Jag har blåmärken överallt, jag har ont i revbenen, min tå har tappat känseln, jag har nackspärr och jag är halvdöv. Men jag är så grymt jävla lycklig ändå! Gårkvällen var så jävla bra! Så sjukt jävla behövlig, hur hade jag kunnat leva med mig själv om jag inte hade varit på plats igår, det är en fråga. Men det var jag! House Of Metal dag 1, jag var där endast för älskade Mustasch! Jag var redan havldöd när Mustasch intog scenen vid 00:30, men allt var värt det. Längst fram både på The Haunted och Amon Amarth, och självklart på Mutasch. Fångade Plektrum på Amon Amarth och hade lång ögonkontakt med Raffe (sångare, mustasch). Inget hångel denna gång, men minnet håller i sig och ögonkontakt duger så jävla bra. AH, ja. Ni har säkert fattat att jag är så jävla lycklig, finns inte så mkt mer att skriva. Förutom ett stort jävla tack till bästa Lisa som jag släpade med mig, trots att hon inte kände sig hemma och var som en tant på 80 år.

Pics from me.

MUSTASCH






THE HAUNTED





AMON AMARTH