SANIBO

melody club

Det ända jag har att säga är att jag är världens lyckligaste människa. Jag blir alldeles tårögd när jag tänker på vad jag faktiskt har upplevt dom här dagarna. Ja, ni anar inte vad jag har upplevt, jag spricker för jag vill berätta allt och bara spotta ur mig orden! Jag vet inte hur jag ska börja, men jag tror att jag helt enkelt tar dag för dag och berättar konsert efter konsert.

Minns ni att jag sa att Torsdagen skulle bli den bästa dagen i mitt liv? Det visade sig bli bättre än den bästa dagen i mitt liv, den visade dig bli något jag aldrig ens drömt om. Jag sprang för att få en bra plats på dagens första inplanerade spelning, Backyard Babies och jag stod längst fram precis som jag alltid planerar. Enligt mig blir det ingen konsert om man inte står längst fram, det är så mycket mer man får känna på då. Dregen och nicke och bandet entrade scenen och jag trodde att jag skulle smälla av, yes dom finns på riktigt liksom. Dregen körde grymma solon, nickes röst var underbar, likaså dregens och jag har världens grymmaste kort från konserten.  Dregen var lika snygg som på bilderna fast snyggare, han så sjukt snygg och nu har jag sett honom live. Jag hade ögonkontakt med nicke och jag sjöng med och filmade låtarna, underbart. Is that it? nejnejnej, efter Backyard Babies körde Monster Magnet igång, vilket jag dock inte hurrade över eftersom dom bara har en bra låt och inte var sådär jätteroliga on stage. Efter att ha stått fyra timmar längst fram på samma plats var det äntligen dags för Volbeat att köra igång och jag grät när jag insåg att jag såg dom live. När Michaels obeskrivligt grymma röst dånade ut ur högtalarna kunde jag knappt tro det, så otroligt grym spelning!! Med låtar som the garden's tale, maybellene i hofteholder, I only wanna be with you, guitar gangsters and cadillac blood och slutligen we så trodde jag inte att kvällen kunde bli bättre. men oj vad fel jag hade.

Efter ytterligare 2 ½ timme så var det äntligen dags för det hela festivalen väntat på, Mötley Crüe. Självklart står jag längst fram ävem där och Vince röst kom som en käftsmäll, för fyfan vad bra han är live! Hela konserten, alla låtar, allt on stage, allt var rakt igenom helt jävla underbart. Vince sprang omkring på scenen och var så himla härlig, och varje gång han kom ut på scengången mitt emot där jag stod fick vi ögonkontakt, vilket för mig var heeelt jävla amazing. Jag har rockat och sjungit med på en Mötley Crüe konsert och samtidigt haft ögonkontakt med Vince Neil IRL. Det är inget speciellt, eftersom han kollar på alla andra, men för mig känns det jävligt bra! Och synen av Nikki Sixx, Mick Mars och Tommy Lee var något jag aldrig heller kommer att glömma. Och nu till det mest otroliga som hänt i mitt liv: Tommy Lee tar scenen i sina egna händer och får jubel från publiken, och helt plötsligt hoppar han ner från scenen och springer fram just DÄR JAG STÅR! Jag har chansen och jag tar den. Jag tar överallt på Tommy Lee och tar även hans Jägermaister-flaska (som dock fördes vidare ut i publiken för alla att dricka) och efter att jag insett vad som just hänt brister jag totalt. Det är utan tvekan det bästa som hänt, det här var min bästa konsert ever ever ever. Jag har upplevt det som så många drömmer om och jag älskar det här livet!


På fredag sprang jag och Tove för att se Bring Me The Horizon i hettan och det var samma sak där, helt overkligt grymt bra. Vilka är det som snackar skit och säger att dom inte är bra live? Oli är grym live och likaså dom andra, no doubt. Jag stod längst fram, ofc, och självklart hoppade Oli ner från scenen och jag får ta på ännu en dröm-man i mitt liv! Tårarna var nära där också eftersom allt som hände mig inte kändes verkligt på något sätt, kunde verkligen allt hända mig på en gång? Jag levde på moln och fortsatte att leva på moln efter Pete Doherty och Babyshambles on stage. I fucking love pete! Han är så mysig och efter att ha njutit av låtar som fuck forever, delivery, carry on up the morning och albion längst fram även denna gång så kände jag bara kärlek, det var underbart. Senare förflyttade jag mig för att se The Sounds och man visste ju att man inte skulle bli besviken efter den spelningen, det var grymt! Maja, som för övrigt är äckligt snygg, var grym on stage och det var kort sagt felfritt och grymt. Och Jacob Widén (neverstore) gästade the sounds på scenen och gjorde en cover på början av Living In America, det var grymt det med! Sen skippade jag och opeth, alice in videoland och satyricon för att fortsätta party like a rockstar på campingen med alla grymma människor.

Lördagen, den sista dagen, var helt klart den bästa dagen med sällskap men dock den sämsta med artister. Jag fick iallafall se mitt älskade Melody Club för tredje gången och även där hade jag turen att få Kristoffer slängandes på mig. life is wonderful. Efter melody club så hann jag med lite party och pizza (el taco) innan jag ytterligare en gång sprang till festival-området och fick uppleva en grym Sonic Syndicate spelning! Den stämningen var verkligen bäst efter Mötley's, för alla rockade verkligen på och det fanns inget som ingen gjorde. Moshpit's och wall of death, vatten everywhere och nu tror ni mig säkert inte, men Richard (sång) körde en stage dive och jag fick känna på armar, rygg och ass. that's all I'm saying. Jag har tur och jag älskar det. Sen fortsatte festen hela natten som om det inte fanns något stopp, solen gick upp och ingen verkade bry sig för allt fortsatte. Klockan 07:00 deckade jag i mitt tält.

Solen stekte så in i h-vete hela dagarna och vi gjorde allt för att överleva, haha. Livet var en fest varje dag och allt kändes underbart, det är sådär livet ska vara. Jag lovar er att det var grymt roligt, vi hade så himla roligt och jag älskar att man träffar så grymma människor också! Som sagt, om ni bestämmer er för peace&love nästa år lär ni inte ångra er, för det var amazing. fucking unbelievable. Jag saknar det sjukt mycket nu när jag sitter här hemma, trots att allt stank och man såg ut som fan så var det underbart. Hoppas man sticket dit nästa år och får träffa alla igen.

Bilder kommer imorgon! nu ska jag käka chips och sova. sorry för uppsatsen,
kisses.

jag och min kaninhomie