SANIBO

Ja jävlar.
Sweden Rock Festival 2012. Vilket jävla lir! Jag ligger just nu, två veckor senare, och hostar upp lungorna och snyter mig och funderar på vad fan det var som hände egentligen. Ett är iallafall säkert, redan första dagen var det en jävla tattare som snodde min mobil och systemkamera ur väskan i publiken på Edguy. Så jag var både kameralös och omöjlig att få tag på resten av festivalen. Det smärtade i själen på alla onda sätt, särskilt med tanke på vilken fotonörd jag är och med tanke på hur grymma bilder jag tog under onsdagen. Men ovan ser ni ändå en del bilder fångade i det rätta esset med Chrille "Grimgoth", Nelle and miself med Clammy från Exciter och Carro "Vanadesse"!

Band som fick skådas av mina hökögon: Sabaton, In Solitude, H.E.A.T, Dynazty, Edguy, Exodus, Night Ranger, Steel Panther, Sebastian Bach, Gamma Ray, Twisted Sister, Slaughter, Lynyrd Skynyrd och slutligen King Diamond.

King Diamond tar guld för den absolut bästa skiten på hela festivalen! (Ståndet är nu permanent). Night Ranger tar pris för festivalens storslående överraskning. In Solitude tar pris för svensk stolthet och briljans. Exodus tar pris för festivalens briljerande thrashdos. Steel Panther tar pris för skönaste jävla gänget på plats. Twisted Sister tar pris svårslagen storhet och Lynyrd Skynyrd står för festivalens berörande.


                                                                                                        I fyllans bedårande esse

Motörhead och Hell var två band som missades som jag upprepande gånger sa "detta ska absolut inte missas" om, men under Hell (12:15, give me a break) var jag inte vid livet och under Motörhead hade vi fullt upp med en återföreningskalas med pojkarna i Gamma Ray, så det kan inte räddas. Gällande vårt älskade Mötley Crüe så såg jag ungefär en halv låt innan min själ grät. Resten av spelningen hörde/såg vi från vippen där det hinkades bärs för att glömma. Det tar mycket att säga, men den spelningen var så usel att inget räddar den. Inte ens Tommys spektakel. Tredje gången gillt, sämsta gången gillt.

Alla fyra dagar var skadade. Grymt sällskap, grym bärs och fullständigt grymma band. Och det är ju även allt man behöver. Bilderna är bevarade i minnet, och låt oss säga såhär, det kanske var lika jävla bra att kameran blev stulen ändå. 
 
Det är nu jag vill kunna bjuda på en drös med bilder med dag efter dag och recensioner på banden jag såg, i vanlig ordning, men efter omständigheterna får detta duga.